Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/234

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

48 Nr 18. Onsdagen den 13 maj 1942.

Ang. grunderna för främjande av vedproduktionen m. m. (Forts.) ovannämnda ränteförlust» Det är denna mening som reservanterna hemställa. måtte ur utskottets uttalande utgå.

Det kan erinras om att vad det här gäller k-anske kan göra bara en prisändring med ett par tre öre per kubikmeter, varför det i och för sig på de olika antalen kubikmeter inte blir några belopp som skulle spela någon stor roll, men det är principiellt oriktigt att på detta sätt ta igen vad man i propositionen ger såsom ett löfte och en förmån.

Vad m-an emellertid särskilt här bör fästa sig vid är, att det enligt reservanternas mening är tekniskt outförbart att genomföra prissättningen å ved med hänsyn tagen till denna ränteförlwst. Ty om 20 procent av dem det här gäller lånat pengar av staten med räntebefrielse och 80 procent icke lånat på sådana villkor, så torde det väl vara oriktigt att det generellt vid prissättningen för veden, när det är fråga om dem, som icke lånat pengar av staten, skall tagas hänsyn till den ränteförlust, som staten gör för dem, som lånat pengar på. detta sätt. Och att genomföra en sådan prissättning när det gäller enbart dem som låna blir tekniskt sett oerhört besvärligt.

Jag har den uppfattningen, att detta utskottets tillägg till dess tillstyrkan av propositionen har tillkommit utan att innebörden tillräckligt väl genomtänkts och sålunda har tillkommit litet förhastat. Därför ber jag att med dessa ord, herr talman, få yrka bifall till den reservation, som har fogats till utlåtandet och som går ut på att den av mig citerade sista meningen i första stycket å sid. 12 måtte ur utskottets uttalande utgå.

Friherre Beck-Friis: Herr talman! Jag skall be att med några få ord få yrka bifall till den av herr J. B. Johansson m. fl. avgivna reservationen.

Som ordförande i mitt läns kristidsstyrelse och därmed också dess bränslekontor har jag haft rika tillfällen att konstatera, hur viktigt det är för vår iredförsörjning att alla stimulerand-e faktorer som kunna anlitas också bli anitade. -

Men skulle man nu, som utskottet ifrågasätter, sätta ett lägre pris på veden, därför att räntefrihet på lånen beviljas, har man, om jag så får uttrycka mig, med den ena handen tagit tillbaka den stimulans, man givit med den andra.

Dessutom förstår jag inte, hur man skall i praktiken kunna arbeta med så många olika priser, vilket måste bli följden, om utskottets uppfattning godtages. Ty det kan väl ändå inte vara meningen, att även de, som inte fått räntefria lån, skola få ett lägre vedpris.

Herr talman! På grund av de erfarenheter jag har inom mitt läns krisförvaltning, ber jag på det bestämdaste få varna för att låta utskottets formulering stå oförändrad. Jag yrkar alltså bifall till reservationen.

Herr Ekströmer: Herr talman! Det är ju tydligt, vilket också framgår av såväl den kungl. propositionen som utskottets utlåtande, att de nu föreslagna åtgärderna betingas av önskvärdheten att vedproduktionen i landet stlmuleras. Detta är minsann också av behovet påkallat.

Jag framställde för någon tid sedan en enkel fråga i denna angelägenhet, med anledning av -arbetsm-arknadskommissionens februarirapport, varav framgçick, att efterfrågan på arbetskraft till skogshanteringen minskats, vilket jag fann ur bränsleförsörjningssynpunkt oroande. Och i marsrapporten konstateras alltjämt en minskning i efterfrågan på dylik arbetskraft. Det synes därför patagligt, att intresset för ökad vedavverkning behöver stimuleras. Varje åtgärd i sådant syfte måste därför hälsas med tillfredsställelse, men jag tror knappast att de nu föreslagna åtgärderna äro tillräckliga. -

Jag tror, att den tendens till en viss stagnation i intresset för vedavverkning