Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/245

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Onsdagen den 13 maj 1942. Nr 18. 59 Ang. expropriation m. m. för komplettering av ofullständiga jordbruk.

or s.

-land åker och endast husbehovsskog mycket mera begärlig än en 25 till 30 -tunnlands gård med större skogsareal på slättbygden. Man behöver i det fallet endast hänvisa till arbetsbördan för den kvinnliga partnern på den större gården, där kvinnlig hjälpkraft blir allt svårare och svårare att uppbringa; -Och hur kommer överhuvudtaget hel-a vår jordbruksförsörjning att ställa sig i framtiden? Det vet man inte. Det år i dag mycket svårt att säga, och det år »också en anledning till, förefaller det mig, att i nuvarande läge inte gå bryskt fram vid parcelleringen* av de större gårdarna.

Det år givet att det inte bara är dessa utan även andra frågor, som upp.ställa sig, när det gäller att taga ställning till en lagstiftning på området.

För egen del har jag alltid varit mycket försiktig, när det gällt lagstiftning om expropriation för tillgodoseendet av enskild rått, och jag är fortfarande av samma uppfattning, men å andra sidan kan tillgodoseendet av denna »enskilda rått i vissa fall - jag skulle vilja säga att vi hår ha ett sådant fall - sammanfalla med vad som nationalekononiiskt och socialt får anses både nyttigt och berättigat, och då är jag också för min del beredd att vara med tom en försiktigt avvägd sådan lagstiftning. Men det är som jag förut har sagt inte någon anledning till brådska - att det skulle hasta mera i år än det gjorde i fjol, kunna vi reservanter inte finna, och vi förmena att riksdagen, .som frågan ligger till, med största ro kan överlåta ärendets vidare behandling till departementschefen och vederbörande myndighet. Når saken en gång är ordentigt utredd och mogen, då kommer den säkert i alla fall att föras fram för riksdagen, och man vinner säkert på ett mera försiktigt förfarande, ty fortcering av förhastade lagstiftningar på ett så känsligt område som detta skall man försöka undvika. Reservanterna ställa sig, som jag nyss framhållit, i år šåhsamina ståndpunkt som i fjol och förmena, att någon riksdagsskrivelse icke

e oves.

Jag ber, herr talman, att med dessa ord få yrka bifall till den vid utskotts .utlåtandet fogade avslagsreservationen.

Häri instämde friherre Lagerfelt samt herrar Bengtsson och Wistrand.

Herr Andersson, Alfred: Herr talman! Jag har närmast begärt ordet för .att uttala min tillfredsställelse över det resultat, vartill andra lagutskottet har .kommit vid behandlingen av de väckta motionerna. Det är inte minst glädjande för mig att kunna konstatera, att man också inom folkpartiet och bondeförbundet har kommit till insikt om att det verkligen föreligger ett behov av åtgårder, sådana som vi ha siktat till i motionerna.

Jag har inte heller någon anledning att vara särskilt ledsen över herr Tamms inställning. Han har ju delvis erkänt, att ett behov av en lagstiftning kan föreligga. Det är glädjande att höra, och jag har med tacksamhet antecknat hans inställning.

Det har skett en ganska väsentlig förändring, sedan vi sist hade denna fråga uppe till behandling i kammaren. Herr Tamm framhöll emellertid, att han för .sin del- inte kunde se, att denna fråga var utav någon särskilt brådskande natur. För min del måste jag tvärtom såga, att. den verkligen är detta. Men det är en fråga, kan- inano säga, mera på-lang-sikt. Jag har för min del inte gjort mig nagra särskilt långtgående illusioner i fråga om blixtsnabba resultat av de föreslagna åtgärderna. I varje fall har jag aldrig tänkt mig att, om vi redan nu hade en lag 1 amnet, detta skulle kunna få någon större verkan för småbrukarna under denna kris. Men det gäller att så långt detta överhuvud taget är imojligt giva ett stöd åt denna befolkningsgrupp. Man klarade sig .ganska bra