58 Nr 18. Onsdagen den 13 maj 1942.
An(-q]š.- eêpropriation m. m. [är komplettering av ofullständiga jordbruk. or .
för den enes nytta den andre icke tillfogades avsevärd olägenhet, och under hänsynstagande även till olika rent jordbruksekonomiska förhållanden och intressen. Det kan enligt min mening åtminstone i regel icke ligga något förnuft i- att stycka sönder en större egendom med välbelägen och väl arronderad åkerjord och med tillräckliga uthusbyggnader för att dela ut jorden till närbelägna mindre gårdar, där den ökade åkerarealen måste kräva uppförandet av nya och i synnerhet i dessa tider mycket dyrbara ekonomihus.
l propositionen framhöll emellertid departementschefen vidare, att enligt hans uppfattning expropriation icke i någon högre grad kommer att behöva användas, då säkerligen i de flesta fall tillgång till kompletteringsjord kommer att kunna -anskaffas på frivillighetens väg. Till sist anförde departementschefen, att vid utarbetandet av en expropriationslagstiftning på detta område ett mycket omsorgsfullt övervägande måste äga rum. På grund av denna sin inställning ställ-de sig departementschefen tills vidare avvaktande.
Så sent som den 17 december 1941 besvarade jordbruksministern i första kammaren en interpellation, om man kunde förvänta någon expropriationslagstiftning av här berörd art. Departementschefen framhöll, att frågan ännu var under hans omprövning men att av den nya egnahemsorganis-ationens verksamhet dittills ingenting framkommit, som tydde på att för närvarande något trängande behov av en expropriationslagstiftning skulle föreligga för stödåanmllçe av egnahemsorganens arbete för komplettering av de ofullständiga jord ru en.
För samma uppfattning har också egnahemsstyrelsen givit uttryck. I remissyttrande över de förevarande motionerna framhåller man, att andra i sammanhanget viktigare frågor, t. ex. jorddelningslagens bestämmelser beträffande avstyckning och sammanläggning, böra prövas samtidigt med expropriationsförfarandet. Men man förklarar också, att man inte alls har någonting direkt emot »en expropriationslagstiftning, och särskilt understrykes detta av ledamoten av styrelsen herr Malmberg, som redan i egnahemsutredningen intagit denna ståndpunkt. Egnahemsstyrelsen uttalar, att man först under en tid önskar följa egnahemsnämndernas verksamhet för att kunna få en säkrare överblick över vad som kan och bör göras, innan man tar slutgiltig ställning. -
Både departement-schefens och egnahemsstyrelsens försiktighet på detta onekligen mycket ömtåliga område, där man genom ett förhastat och kanske mindre väl avvägt ingripande skulle kunna åstadkomma mera skada än gagn, förefaller onekligen vara klok och riktig. Reservanterna ställa sig också helt bakom departementschefens och egnahemsstyrelsens uppfattning, men motionärerna och utskottet vilja däremot bryta ut expropriationsförfarandet ur det större sammanhanget, och detta trots att man borde kunna vara överens om att detta inte kan få någon större praktisk betydelse. Man har så bråttom att få till stånd en expropriationslagstiftning, att man inte vill ge sig till tåls med att avvakta förvärvandet av den större erfarenhet, som onekligen kräves, och inte heller den allsidiga utredning och omprövning, som ställes i utsikt av den ansvariga myndigheten. Mig förefaller en sådan inställning vara betänkligt svag. Det råder inte något tvivel om att en praktisk och försiktig lösning av denna fråga i själva verket är mycket svårare att vinna än vad det rent ytligt sett kan förefalla.
Vadär för övrigt ett ofullständigt jordbruk? Hittills har jag inte träffat på någon som kunnat ge svar på den frågan. Den brukningstyp, som passar 1 Skåne eller på Östgötaslätten, passar knappast i Bergslagen eller i Dalarna och tvärtom. Man skall akta sig för att på detta område gå schablonmässigt fram. I Bergslagen är t. ex. på många håll en liten gård med låt säga 8 à 10 tunn
