Onsdagen den 22 april 1942. Nr 15. 27
Kristidstillägg åt statliga befattningshavare m. m. (Forte) tjänstemännen i vårt land. De betyda för oss så mycket - de betyda faktiskt mer i dessa ti-der än någonsin förut - och vi borde ägna dem en helt annan behandling än den som kommer till uttryck i statsutskottets föreliggande utlåtande.
Nu har statsutskottet enhälligt anslutit sig till den tanke som ligger bakom förslaget om sänkt kompensation för de högre tjänstemännen genom att föreslå riksdagsskrivelse om en utredning, och det är lönlöst att här framställa något annat yrkande. Jag har emellertid velat framföra en protest mot det sätt på vilket statsutskottet behandlat denna fråga, och jag uttalar även den förhoppningen att man vid den fortsatta prövningen av frågan i departementet skall taga full hänsyn till de förhållanden som jag här tillåtit mig peka på, nämligen de högre tjänstemännens redan förut missgynnade ställning och deras utomordentligt stora betydelse i vårt samhällsliv.
Häri instämde herr Sundberg.
Herr Ström, Torsten: Herr talman! Vid detta ärendes behandling påitredje avdelningen framställdes ett yrkan-de av den ene bondeförbundsreservanten, herr Hansson i Rubbestad, att man skulle tillämpa den föreslagna maximeringen omedelbart. Majoriteten inom tredje avdelningen hade en annan uppfattning och ansåg att den överenskommelse, som träffats vid förhandlingarnat mellan finanisministem och statstjänarnas organisationer, under alla förhål? landen borde respekteras under det kommande året. Utskottet delade också avdelningsmajoritetens uppfattning i d-en punkten.
Det har väckts motioner i frågan, en från bondeförbundshåll och en av några socialdemokrater, herr Mårtensson i Uddevalla m. fl. Enligt bondeförbundarens motion skulle kristilläggsunderlaget maximeras till omkring 458 kronor och enligt den mårtenssonskia motionen till 600 kronor av månadslönen. Herr Anderson säger att det är ett nålsting mot de högre statstjänarna. Det kan ju hända att det uppfattas så på det hållet, men det finns en stor och allmän opinion i detta land som anser att orättvisor äro begångna vid bestämman-det av dyrtids- och kristilläggen. Om man ser på de siffror som anföras i bondeförbundarnas reservation, finner man att en tjänsteman med 3,000 kronor i årslön får en dyrtidskompensation av 870 kronor, medan en tjänsteman med en årslön av 10,800 kronor får en kompensation av 3,132 kronor. Den senare får alltså mer i kompensation än den lägre tjänstemännen uppbär i egentlig årslön. Man förstår hur detta uppfattas bland allmänheten ute i landet. Det talas om att vi skola iaktta en stramare livsföring, att vi skola hjälpas åt att bära bördorna i denna svåra tid. Ja, det skulle man kunna visa i handling .att man-vill göra genom att de som ha så pass stora inkomster som d-et här gäller nöjde sig med ett mindre tillägg. Det är nog nödvändigt att se till att de orättvisor - om man nu skall kalla det så - som eventuellt förekomma bli undanröjda, ty annars kan man befara att den sammanhållning. som vi kunnat glädja oss åt i detta land under år som gått, brister på ett eller annat sätt.
Vad har nu statsutskottet gjort? Jo, utskottet föreslår riksdagen att hemstallautill Kungl. Maj:t att företa en utredning beträffande den översta gränsen for dyrtids- ochkristilläggen och förelägga riksdagen förslag i ämnet iiasta ar. Man vet ju inte vad denna utredning resulterar i, och i vart fall blir riksdagen i tillfälle att pröva saken den dag utredningens resultat framlägges for riksdagen. Riksdagen har även möjlighet att ändra på det förslag som Kungl. Maj:t eventuellt kommer att framlägga.
Jag ber, herr talman, att med dessa ord få yrka bifall till statsutskottets utlåtande.
