28 Nr 15. Onsdagen den 22 april 1942.
Kristidstillägg åt statliga befattningshavare m. m. (Forts)
Herr Ohlin: Herr talman! Till komplettering av det uttalande som gjordes av herr Anderson och till vilket jag i stort sett kan ansluta mig, ber jag endast att få framhålla ett par synpunkter.
Den prisstegring som nu försiggår i Sverige är endast till en del ett resultat av en sämre försörjning. Till en del innebär den att vi ha skruvat upp priser och löner inom större delen av näringslivet. I den mån prisstegringen sålunda icke är uttryck för att Sverige blivit fattigare, förefaller det svårt att motivera att staten skulle beträffande de högre tjänstemännen - för övrigt inte blott de allra högsta - intaga den ståndpunkten att om priserna fortsätta att stiga, skola dessa tjänstemän för en stor del av sin inkomst icke få någon som helst kompensation. Denna tankegång skulle vara motiverad, om man fattade prisstegringen uteslutande såsom ett resultat av att landet har blivit fattigare. Men i den mån det är fråga om något som snarare kan betecknas såsom inflation, en höjning av både inkomster och varupriser, förefaller det svårt att motivera varför man här skulle, för en väsentlig del -av inkomsten, underlåta att ge en partiell kompensation. -
Jag erinrar också, herr talman, om att när riksdagen och regeringen här accepterat olika uppgörelser med det svenska jordbruket om betydande prisförhöjningwar på jordbruksprodukter, har man utgått ifrån en kompensationsprocent som ingalunda varit så blygsam som den vilken här är ifrågasatt för en del av inkomsten, nämligen för närvarande 16.7 och i en nära framtid omkring 19 procent. För jordbrukets del har man utgått från en kompensationsprocent för arbetsinkomsterna på ungefär 32 procent. Jag har därför, herr talman, svårt att förstå, när jag ser på den reservation som företräder den extrema ståndpunkten, att det skall vara jordbrukarna som träda fram och begära att statstjänstemännen skola tryckas ett. steg tillbaka med avseende på kompensation genom kristillägg.
Jag vill vidare erinra kammaren om att det endast är några dagar sedan en uppgörelse, låt vara i denna kammare i tysthet, godkändes rörande betpriserna, vil-ken innebar att man godkände betpriser som såvitt man kan döma av fjolårets erfarenhet ligga i runt tal en tredjedelöver produktionskostnaderna. Man har då i produktionskostnaderna. inräknat en löneökning av ungefär den storleksordning jag nämnde, ett 30-tal procent. Det betyder en företagarvinst, ett dyrtifdstillägg för betodlarna av mycket stora proportioner, och den .som känner någonting till betodlarna vet att många av dem ha inkomster vida överstigande 600 kronor i månaden. De ha tydligen fått ett icke maximerat "dyrtidstillägg" av helt andra proportioner än de här ifrågavarande.
Jag vill peka på ännu en omständighet, nämligen att i det förslag till ändring av krigskonjunkturskatteförordningen, som varit på remiss till en rad myndigheter och andra, har den som utarbetat förslaget tänkt sig att man skulle tillåta en höjning av jtimförelseinkomsten med 15 procent, d. v. s. dessa 15 procents inkomstökning skulle icke bli föremål för krigskonjunkturbeskattning. Regeringen har inte bundit sig på denna punkt, men -då förslaget är utskickat på remiss, kan man utgå ifrån att finansdepartementet i varje fall inte a priori ställt sig avvisande till denna tanke. Där gäller det alltså, om man så vill, ett "dyrtidstillägg" på 15 procent som inte utgår på några hundra kronor i månaden, utan i vissa fall på många tusentals kronor i månaden, på tiotusentals kronor per år och för somliga bolags vidkommande på hundratusentals kronor per år.
När det nu säges att de högre tjänstemännen ha en betydande förmåga att bära en nedpressning av levnadsstandarden, får man inte förbise att de drabbas mycket hårdare än de lägre tjänstemännen av den progressiva beskatt- ningen. Vi ha en progressiv beskattning för att det skall bli på det sättet.
