30 Nr 19. Onsdagen den 20- maj 1942.
Ang. Iämnat understöd åt tidskriften Friskt Folk. (Forts.) en avskrift av de instruktioner för järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen och vattenfallsstyrelsen, som redan åberopats av såväl statsrådet som herr Björck, Jag behöver således inte läsa upp dessa igen. -
Enligt min uppfattning bör det vara fullkomligt klart, att då verksstyrelserna själva, åtminstone inom vissa gränser, ha kunnat tillmötesgå den framställning som här gjorts, skall väl Kungl. Maj:t vara fullt ut lika mycket eller mera berättiga-d att göra detta.
Jag har för övrigt studerat denna tidskrift och har framför mig dess senast utkomna nummer, nr 4. Jag får säga, att ett studium av detta nummer ger ett synnerligen gynnsamt intryck just ur de synpunkter, som finnas intagna i de författningar, som tidigare åberopats. Tidskriften har på ett mycket sakkunnigt, lyckligt och populärt samt, som man får hoppas, även framgångsrikt sätt behandlat en hel del ur hygienisk synpunkt synnerligen viktiga frågor. Detta är gjort på ett sådant sätt, att jag för min del har all anledning att antaga, att den som uppmärksamt läser åtminstone detta nummer av tidskriften Friskt Folk skall göra sig goda råd och anvisningar till godo.
Jag har alltså, herr talman, icke kunnat finna någon som helst anledning till att det skulle föreligga en sådan försyndelse, om jag får använda det uttrycket, från vederbörande statsråds sida, som kan falla under § 107 i regeringsformen. Jag har tvärtom ansett, att herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet varit i sin fulla rätt att tillstyrka ett anslag för detta ändamål, att det långt ifrån att ha varit en oklok åtgärd har varit en mycket klok sa an.
Herr Karlsson, Oscar Gottfrid: Herr talman! Då konstitutionsutskottet vid den punkt. vi nu diskutera har ansett sig böra rikta en anmärkning mot vederbörande departementschef, är detta inte beroende på att vi haft något att erinra mot den tidskrift det här är fråga om. Jag vill skynda mig att säga detta, särskilt med hänsyn till herr statsrådets uttalande på denna punkt. men även med hänsyn till de båda talare, som närmast efter statsrådet före mig ha uppträtt.
Samtliga som yttrat sig ha lovordat tidskriften i fråga och framhållit den mycket stora betydelsen av denna tidskrifts propaganda för att skapa ett sundare och friskare levnadssätt, varigenom man också, som statsrådet uttryckte sig, skulle kunna ernå ett bättre hälsotillstånd bland de anställda och därmed också minska vederbörande inrättningars sjukvårdsomkostnader. Dessa uppgå enligt de uppgifter som statsrådet meddelade till mycket stora belopp.
Det är ju mycket bra om man genom en sådan åtgärd som den här ifrågavarande kan minska sjukvårdskostnaderna för berörda statsverk. Man frågar sig då endast, varför inte även andra statsverks personal skall bli begåvad med den fördel som dessa tre trafikverk blivit begåvade med. Ja man kan fråga sig, varför inte hela svenska folket kan få denna förmån, ty när samhället som sådant för närvarande påtager sig mycket stora kostnader för de svenska medborgarnas sjukvård, borde ur den synpunkten, att denna propaganda har en sådan stor betydelse, det vara anledning att taga ett initiativ för att få ett anslag på riksstaten, som gör det möjligt för svenska folket i allmänhet att komma i åtnjutande av den förmån, som personalen hos dessa tre affärsdrivande verk fått genom det beslut, som konstitutionsutskottet för sin del klandrat.
Herr statsrådet meddelade inledningsvis i sitt anförande, att tidskriften Friskt Folk icke äges av svenska gymnastikförbundet och att detta anslag icke kan sättas i samband med det anslag som svenska gymnastikförbundet erhållit ur fonden för idrottens främjande. Enligt de uppgifter vi haft t1ll-
