Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/31

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Onsdagen den 22 april 1942. Nr 15. 29

Kristidstillägg åt statliga befattningshavare m. m. (Forts.)

När nu den direkta beskattningen kraftigt skärpts, är detta mycket kännbart för denna grupp. - - - - -, - - o

Jag skall inte, herr talman, i ovrigt inga narmare i en debatt om denna fråga. I och för sig finns det inte så mycket att invända mot utskottets förslag om en utredning. Jag vill endast uttala den förhoppningen att Kungl.-Ma,j:t gör densamma till en förutsättningslös utredning och att Kungl. Ivlaj:t därvid noga beaktar den behandling som »statsmakterna ägnat kompensationsproblemet när (let gäller andra folkgrupper än tjänstemännen".

Herr Johansson, Johan Bernhard: Herr talman! Stämningen inom utskottet i denna fråga var nog sådan, att om inte utskottet hade känt sig bundet av den träffade uppgörelsen med tjänstemannaorganisationerna och velat respektera densamma, skulle det mycket väl ha kunnat inträffa att utskottet presenterat ett beslut efter de synpunkter, som företräddes av en viss majoritet inom utskottet. Under diskussionen där framkommo erinringar mot det uttrycket i propositionen, att en överenskommelse hade träffats med tjänstemannaorganisationerna. Därvid uttalades - och det vill jag också för egen del understryka att den överenskommelse, som h-ar träffats av regeringen icke bör och icke får vara bindande för riksdagens vidkommande. Att sådana diskussioner förekommit inom utskottet, framgår av den andra av de vid detta utlåtande antecknade reservationerna. Den kan ju ge en liten antydan om vad som förekommit inom utskottet i denna sak.

Vi som stå för utskottets utlåtande ha icke kunnat motsätta oss motionärernas yrkande om utredning rörande grunderna för kristilläggen. Vi ha gjort vårt yrkande om utredning, därför att vi inte ville riskera ett beslut i annan riktning utan en föregående noggrann omprövning och därför att vi givetvis önskade respektera det avtal, som hade träffats med tjänstemannaorganisationerna. Att dessa bestämmelser om kristilläggen verkligen tarva en översyn, torde vara en mycket starkt utbredd mening bland dem, som närmast syssla med dessa ting. Det är inte, såsom herr lvar Anderson sade, någon vulgäropinion, som här har f-ällt utslaget. Det är heller icke fråga om en underskattning av tjänstemännens gärning, utan vi äro tvärtom alla beredda att understryka vår uppskattning av deras verksamhet. Man kan dock inte komma ifrån, hur detta tillägg på 15 + 14 procent, som en befattningshavare enligt Kungl. Maj:ts förslag skall erhålla i rörligt tillägg och kristillägg, i praktiken skulle komma att verka. Man får en anvisning om den saken på sid. 26 i den

iv herrar Hansson i Rubbestad och Andersson i Södergård avgivna

reserva onen.

- Det är också andra omständigheter som göra, att man måste försöka komma ifran de arhgen uppträdande kraven på ändringar av underlagets maximibelopp. Jag tänker härvid icke minst på att det finns andra områden, där man reglerar tilläggen efter samma principer som staten, men där underlagets maximibelopp är lägre. I vissa landsting h-ar man exempelvis beslutat sätta maximibeloppet till 600 kronor, i andra har man bestämt det till 700 kronor o. s. v.-Man går därvid efter de undersökningar och omprövningar, som ha skett med hänsyn till förhallandena på respektive orter. En blivande utredning och darpa grundad framställning är enligt min mening högeligen önskvärd ur synpunkten, att den kunde åvägabringa större enhetlighet på det här ifrågavarande området.

När det talas om protester, och när herr lvar Anderson till och med använde ett sa kraftigt uttryck som att han ville rikta en protest mot statsutskottet, ber Jag att a min sida få begagna tillfället framhålla, att man vid den blivande utredningen om index sammansättning - liksom också i sammanhang med