Onsdagen den 20 maj 1942. Nr 19. 49
Qing. vissa avtal mellan kristidskommissiorrer och industriföretag. (Forts)
Riksdagen har för inköp av olika varor anvisat medel till skilda statsmyndigheter. Således har till statens reservförrådsnämnds förfogande ställts särskilda inköpsmedel intill ett belopp av 420 miljoner kronor, avsedda för inköp i utlandet av behövliga varor. Till Svenska spannmålsaktiebolagets förfogande för uppehållande av verksamheten -stå statsobligationer å sammanlagt 150 miljoner kronor, vilka kunna av bolaget -belånas hos riks-banken, så att bolaget därigenom kan erhålla erforderligt rörelsekapital. Vid sidan av de kapital, som sålunda finnas tillgängliga, har riksdagen efter särskilda förslag av Kungl. Maj:t anvisat särskilda medel till förlagskapital för inköp av förnödenheter, vilka äro av-sedda i första hand för inhemska produkter. Iden inån anvisade medel icke visa sig tillräckliga, har Kungl. Maj:t anvisat medel på förskottsstat för täckande av utgifter av den art att de skola ha bestritts från riksstatsanslaget till förlagskapital för inköp av förnödenheter.
Vad beträffar de särskilda avtal som nu äro i fråga, må nämnas, att dessa tillkommit för att trygga produktionen inom landet av för landets näringsliv viktiga förnödenheter. Dessa avtal, som i övervägande antalet fall givits formen av en förbindelse från statens sida att under viss tidsperiod svara för att den framställda varan vinner avsättning till visst pris, ha. i allmänhet tillkommit efter långvariga förhandlingar med vederbörande företag. När frågorna kommit under Kungl. Maj:ts prövning, ha desamma regelmässigt påkallat ett snabbt avgörande för att icke onödigt fördröja igångsättandet av den produktion, som varit avsedd att befrä.mjas genom avtalet. Möjligheter att underställa riksdagen ifrågavarande avtal ha därför i regel icke förelegat i samband med avtalens godkännande.
Kungl. Maj:ts åtgärder i ifrågavarande avseende ha emellertid genom Kungl. Maj:ts proposition nr 2 till innevarande års riksdag bringats till riksdagens kännedom utan att riksdagen däremot framställt erinran. Dessa avtal torde kunna sägas innebära, att Kungl. Maj:t för statens räkning iklätt sig skyldighet att köpa de framställda produkterna på lång sikt. För likvidering av dessa köp har Kungl. Maj:t ansett sig kunna disponera de medelstillgångar. som angivits i det föregående, och härtill torde Kungl. Maj:t otvivelaktigt ha ägt befogenhet.
Vad beträffar utskottets påpekande att staten skulle ha skyldighet att till vederbörande företagare utbetala belopp, som medge skälig avskrivning av kostnader för nya anläggningar i stället för att fullfölja avtalen må framhållas, att detta utgör en rätt för staten om vilken man ännu inte vet huruvida den kommer att utnyttjas. Vill man begagna sig av nämnda rätt i avtalen, komma säkerligen frågorna att underställas riksdagen.
Såsom jag nyss framhållit, har godkännandet av avtal av här ifrågavarande typ pakallat ett snabbt avgörande. Det har inte förelegat någon önskan från regeringens sida att undanhålla riksdagen möjlighet att ta ställning till dessa avtal, vilket ju framgår av att Kungl. Maj:t bringat frågan härom till riksdagens kännedom. Herr Herlitz var ju själv inne på detta när han sade att man inte kan hitta någon princip, efter vilken regeringen har gått när, den 1 det ena fallet förelagt frågan för riksdagen och i det andra. fallet fmderlåtit att göra detsamma. Vi ha varit synnerligen angelägna att underställa riksdagen alla viktiga frågor. Där detta har varit möjligt ha vi ocks ° t d t men där det inte varit möjligt med hänsyn till angelägenheten a a âlilrr e i till ett snabbt beslut ha vi måst underlåta detta allra helst so wa ftmnlil vi haft den formella rätten att ingå dessa avtal som enli t ni V1 ange i ak innebära vad herr Herlitz förmenar nämligen/ätt ikläd gtrtnn mçlrdfrig llqke telsßlf, utan att köpa, visserligen påilång sikt de varor a S a ell gå 1; min i särskilt stort behov. Ja sk ll t t i i Varav an-e vant 1
u 8 11 6 lii 6 Po, att riksdagen skulle ha onskat ett
Forsta kammar-ens protokoll 191,2. Nr 19- 4
