Lagfórelag ang. upp mnmgar av betydelse för rikets försvar.
54 Nr 19. Onsdagen den 20 maj 1942.
Om lagstiftning mot ant-isemitisk propaganda m. m. (Forts) opåtalt nedsätta goda medborgare bland våra kamrater och vänner i samhället balra därför att de råka tillhöra en annan ras, eventuellt en annan trosbekänne se.
-Således är den väsentliga synpunkten för utskottet och i all synnerhet för img personligen just den omständigheten, att vi på något sätt måste skydda oss emot den kränkning av vår känsla för det anständiga och det passande, som kränkande angrepp mot andra medborgargrupper innebära.
l tidningarna ha vi nyligen sett en uppgift om att i Danmark, som ändå befinner sig i ett betydligt svårare läge än vi, har en domstol dömt ärekränkning av personer av judisk börd. Det är väl ingen tvekan om att ett liknande fall i Sverige även med nu gällande lagstiftning skulle kunna beivras, men på grund av de speciella förhållandena i Danmark är detta fall värt att särskilt anteckna. Det är ett utslag, menar jag, av den uppfattning man har i landet att inan på intet vis vill tolerera den antisemitis-ka propagandan. Vi känna väl till, att man i alla länder, som äro ockuperade, gör försök att verkligen komma åt medborgare av annan ras än den s. k. ariska. Det är sålunda mycket anmärkningsvärt att Danmark har velat och vågat på denna punkt ta bestämt avstånd från sådana strävanden - och med rätta, ty den antisemitiska propagandan är, som vi veta, inkörsporten till förhållanden, som vi under inga omständigheter kunna gilla.
Utskottet slutar med att säga, att i konsekvens med dess uppfattning skulle skäl ha förelegat att föreslå en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag i ämnet. D-å det emellertid kommit till utskottets kännedom, att straffrättskommittén just för närvaran-de är sysselsatt med det kapitel i strafflagen, som det här är fråga om, anser m-an sig icke behöva skriva till Konungen. Man kan förvänta, som det .står i utskottsutlåtandet, »att frågan, oberoende av om riksdagen gör någon framställning i ämnet eller ej, blir föremål för fullständig utredning»
Möjligen skulle motionärerna kunna säga, att det varit roligt, om det hela utmynnat i en framställning om en skrivelse. Men å andra sidan är det ju fullkomligt riktigt att man inte skriver till Konungen, då man har bestämd anledning att antaga, att frågan ändå kommer upp.
Sådan är situationen, och om riksdagen, såsom man väl vågar hoppas, -en- hälligt accepterar det enliälliga utskottsutlåtandet, så få vi en icke föraktlig manifestation av hela det svenska folkets inställning i denna viktiga fråga. Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.
l herr Brandts yttrande instämde herr Ström, Fredrik, och herr Holmbäck.
Herr Branting: Herr talman! Jag vill endast till ytterligare understrykande av vad .herr Brandt anfört be att få uttala den förhoppningen, att man inom straffrättskoininittén måtte beakta de synpunkter, som här kommit till uttryck från ett enhälligt lagutskotts sida och som nu ytterligare vinna stöd genom riksdagens beslut i dag.
Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, bifölls vad utskottet i det nu ifrågavarande utlåtandet hemställt.
Föredrogs ånyo första lagutskottets utlåtande nr 43, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkforsorjningemm. m. 1 vad .propositionen liänvisats till behandling av lagutskott, dels ock en i ämnet väckt motion.
