56 Nr 19. Onsdagen den 20 maj 1942.
Lagförslag ang. uppfinningar av betydelse för rikets försvar m. m. (Forts) rättens område. I det fallet har det icke förelfunnits någon tvekan inom utskottet. Men lika visst som staten måste ha denna rätt, lika visst måste det vara så, att dessa ingripanden icke göras kraftigare och gå längre än vad behovet kräver. Detta uttalande har redan gjorts av patentutredningen, vars förslag ligger till grund för det föreliggande lagförslaget. Däri säges, enligt referat-et iutskottsutlåtandet, »att genomförandet av nu antydda föreskrifter utan tvivel skulle innebära hårdhänta ingrepp i enskildas rättigheter. Redan allmänrättsliga hänsyn krävde därför, att detta endast skedde i den mån det verkligen vore påkallat av statens intresse. Vidare borde tillses, att bestämmelserna icke medförde praktiska olägenheter, som övervägde fördelarna»
Det är inte utan att man beträffande många av de bestämmelser, som här föreligga, känner sig tveksam, huruvida man inte gått längre än nöden kräver och kommit med ingripanden, inför vilka man måste ställa sig ganska frågande. Jag vill bara påpeka, att i 4 § andra stycket har föreslagits att man skall kunna ålägga personer, som icke tillhöra det företag, mot vilket man vill rikta sig, att meddela upplysningar som avse företagets verksamhetsområde. Man har gått så långt att man t. o. m. velatiålägga advokater och patentombud, vilkas hela verksamhet och yrkesutövning grundas på det förtroende och den tillit, som uppdiiagsgivarna ha för dem, att lämna upplysningar, som företagsledningen icke ansett sig kunna lämna. Men även på denna punkt har utskottet med hänsyn till de stora intressen, som det här är fråga om, ansett sig kunna enhälligt biträda förslaget.
Det är emellertid på en punkt som jag funnit att man icke har fog för de långt gående ingripanden, som här skett, och det gäller de bestämmelser, som meddelas i förslagets 13 och 14 §§ om de s. k. hemliga p-atenten. Jag har först och främst icke blivit alldeles övertygad om behovet av hemliga patent överhuvud taget, frånsett de praktiska verkningar och den betydelse de i övrigt kunna ha. Det förefaller mig också, som om man inom justitiedepartementet, då man bibeliöll patentutredningens förslag om hemliga patent, förbisett att man samtidigt med att man ändrade bestämmelserna i 10 § slog undan benen för de hemliga patenten. Enligt 6 § har den granskningsmyndighet, som är omförmäld i förslaget, möjlighet att hemställa om att en ansökan om patent icke kungöres, såsom nu är föreskrivet i 7 § patentförordningen. För att ett sådant beslut skall kunna stå fast åligger det granskningsmyndigheten att inom viss tid hos Kungl. Maj:t göra en anmälan om detta, och sedermera har Kungl. Maj:t att meddela beslut med anledning av denna anmälan. Enligt det förslag som förelåg från paten-tutredningen måste, för att detta beslut skulle bli gällande, Kungl. Maj:t icke endast godkänna beslutet, utan dessutom föreskriva om total expropriation av uppfinningen. Detta har Kungl. Maj:t 1 propositionen icke velat gå med på, utan Kungl. Maj:t har skrivit på följande sätt: »Skäl kunna tala för att hemlighållandet fortsättes, även om en total expropriation ej är erforderlig. Om total expropriation göres till villkor för beslut om fortsatt hemlighållande, kan detta leda till att sådan expropriation vidtages, då den eljest kunnat undvikas» Således försvinner denblägenhet, som kanske fanns i det ursprungliga förslaget, nämligen att man-inte- kunde liemlighålla saken längre än till dess att Kungl. Maj:t inom en viss tid, som jag vill minnas då var föreskriven till nio månader, hade dels beslutat, att hemlighållandet skulle fortsättas, dels också bestämt att en total expropriation skulle äga rum; hade detta icke skett, måste det vanliga patenträttsforfarandet inträda. - -
Nu har emellertid Kungl. Maj zt, så som förslaget i denna del ar -utarb-etat, enligt ändringen möjlighet att förklara, att man godkänner granskningsnanindens beslut att ett hemligt förfarande skall äga rum. Kungörelse skall icke
