Onsdagen den 20 maj 1942. Nr 19. 57
Lagförslag ang. uppfinningar av betydelse för rikets försvar in. rn.- (Fort/s.) ske, men man fattar icke samtidigt beslut om någon total expropriation, utan detta får bero på obestämd tid. Det kan räcka så länge som hela lagens giltighetstid räcker.
Därnied anser jag att man har tillgodosett det syftemål, som man velat vinna. Man kan visserligen här invända, att i något enstaka fall kan Kungl. Maj:t genom detta förfarande bli utsatt för att behöva utbetala viss ersättning. J ag tror dock inte att man behöver riskera detta i någon högre grad, ty man hardock den bestämme-lse, som finns i 5 å, att granskningsmyndigheten skall äga möjlighet att meddela förbud att yppa en uppfinning av sådan beskaffenhet, att den anses böra hållas hemlig. Den ersättning, som i så fall kan komma i fråga, förefaller mig komma att bli skäligen obetydlig.
Vidare tror jag inte heller att man genom att gå så långt, som Kungl. Maj:t gjort genom förslaget att införa begreppet hemliga patent, i själva verket kommer att vinna vad man velat vinna, ty möjligheten att med ett hemligt patent ingripa mot någon, som exploaterar en dylik anordning, är mycket ringa. Enligt nu gällande patentfö-rordning erfordras ju för att kunna åtala och komma åt en person för olovligt intrång i patenträtt, att denne har vetskap om att saken är patenterad. År patentet hemligt, vet han inte detta, och för att kunna hindra den person, det gäller, måste man således åtminstone för honom yppa hemligheten. Detta kan man få fortsätta med i det oändliga, och därmed är glädjen med det hela mycket ringa.
Jag skall här inte närmare gå in på de olägenheter med hemliga patent, som särskilt gälla kollideringsfall, i det att uppfinningar, som delvis beröra hemligheten och delvis icke, kunna förhindras genom att vederbörande icke vet, hur mycket som är hemligt och hur mycket som icke är det.
Jag har således härmed velat visa, att fördelarna med de hemliga patenten äro rätt obetydliga, medan jag däremot anser att olägenheterna äro väsentliga. 1 allmänhet måste man tillskriva uppfinnarverksamheten mycket stor betydelse för samhällslivet, och den uppfattningen har ju Kungl. Maj:t också givit till känna genom att tillsätta uppfinn-arnämiiden. Särskilt i dessa tider är det av alldeles utomordentlig vikt att uppfinnarverksamheten på allt sätt uppmuntras och hålles vid liv och att man icke i stället genom olika åtgärder söker kväva denna verksamhet, särskilt på det område det här närmast är fråga om, nämligen för försvarets intressen. Men det är alldeles uppenbart att få personer vilja lägga ned kostnad-er, tid och arbete på uppfinningar på detta område, då de inte veta om de, när de vilja söka patent på en uppfinning, komma att mötas med den- invändningen, att det redan finns ett hemligt patent. Jag tror att den olägenhet, som ligger i detta, bety-dligt överväger de oväsentliga fördelar man kan vinna med den föreslagna anordningen.
- Jag har således icke kunnat ansluta mig till utskottets ståndpunkt då det tillstyrkerz att institutet hemliga patent iiiföres, och jag ber därför, herr talman, att fa yrka bifall till den vid utskottsutlflåtandet fogade, av mig avgivna reservationen.
Herr Ekströmer: Herr talman! Eftersom jag är motionär i denna fråga, må det tillåtas mig att yttra migi densamma.
Forst vill jag då i likhet med herr-Siljeström säga att jag väl förstår, att en lag av ifrågavarande natur är behövlig som ett komplement till vår beredskapslagstiftning, och det synes mig också klart, som även utskottet framhåller, att densainnra maste innebära understundom ganska långtgående ingrepp i enskildas forhallanden.
kmen det gäller här oftahögst ömtåliga ting, kanske också av mycket stor e onomisk raokvidd. Darfor bor ej större valdtillgripas än vad nöden kräver
