53 Nr 19. Onsdagen den 20 maj 1942.
Lagförslag ang. uppfinningar av betydelse för rikets försvar m. m. (Fortsà och ej till den enskildes eventuella skada bestämmelser införas, som icke för statsnyttan äro behövliga. Herr Siljeström har också påpekat risken för att uppfinnarverksamheten kan stäckas, vilket just i dessa tider vore ganska betänkligt.
l vår motion lia vi först pekat på 8 §. Det förbud, som enligt denna paragraf kan meddelas mot uppfinning, som bör hemlighållas, liksom ock mot anordning enligt 1-5 §, synes mig verkligen vara ett sådant onödigt sta-dgande, eftersom redan i 5 § eller 7 § uppfinningens eller anordningens innehavare är förbjuden att utan särskilt tillstånd av nämnden yppa uppfinningen. Oni då. en innehavare utnyttjar densamma i hemlighet, och sådant förekommer, synes det verkligen obilligt att han skulle förbjudas att göra detta. Och vi -må här komma ihåg, att uppfinningen eller anordningen i innehavarens hand kan utnyttjas för helt annan fabrikation än den som är av intresse för staten. Utskottet säger då, att »i den mån ett utnyttjande av uppfinningen, förfarandet eller anordningen icke kan medföra någon risk för att det som bör hållas hemligt röjes, är det sålunda icke avsett att ett förbud mot utnyttjande skall meddelas». Men härom står intet i lagen och jag tror att bestämmelsen saklöst kan utgå, i varje fall när det gäller förfarande eller anordning enligt 15 §.
Liknande anmärkning ha vi i motionen anfört i fråga om 12 š, där i andra stycket all rätt till vissa uppfinningar skall kunna avstås till staten, och särskilt ha vi anmärkt emot 15 §, där sådan total expropriation skall kunna medgivas även för förfaranden etc. som ej äro att hänföra till uppfinning. Aven enligt dessa bestämmelser kan det inträffa, att en företagare, som i sin normala tillverkning med fördel använder ett förfarande, som här avses, kan, om detta förfarande även kan tillämpas vid tillverkning av material för försvaret, till skada för sitt företag tvingas att avstå från denna fördel utan att staten därigenom beredes större förmån än om enbart något av alternativen i första stycket av 12 § blivit tillämpat. Aven här säger utskottet att någon risk ej kan anses föreligga, men vem kan avgöra detta? l lagtexten finnas i varje fall ej några restriktioner angivna. J ag vill ock påpeka att det torde vara ganska vanligt, att dylika förfaranden eller anordningar inom industrien betraktas som fabrikationshemligheter, varför några risker för yppande ej behöva förefinnas, och i varje fall kan ju 5 § komma i tillämpning. -
Slutligen kommer jag till de hemliga patenten. Herr Siljeströni har ju klart och tydligt utvecklat sin syn på denna fråga och jag vill endast tillägga några få ord, eftersom det synes mig som om utskottet ej till fullo beaktat hur förfarandet vid de hemliga patenten kan gestalta sig. Utskottet säger, att »med ett hemligt patent kan staten omedelbart vända sig mot den, som disponerar över en liknande uppfinning, och, såvida ej föranvändarrätt föreligger. Iiindradenne från utnyttjande av uppfinningen» Men icke annat än vad jag kan förstå, så kan förbud mot utnyttjande genom hemligt patent vinnas först genom lagakraftvunnen dom i en intrångsproeess, och en sådan avgöres slutgiltigt icke förrän kanske efter flera års behandling. Och under tiden kan svarandeparten utnyttja uppfinningen, såvida ej 8 § sättes i tillämpning. Och- hemlighållande kan icke åläggas annan blott på grund av patent, hemligt eller vanligt, utan för detta syfte är fullt tillräckligt med förbud enligt 5 § och 8 §, eventuellt åtföljt av expropriation enligt 12 §. -
Utskottet säger också att den i motionen föreslagna anordningen, att staten skulle få möjlighet att erhålla uppskov med kungörandet och att senare 1 god tro gjord patentansökan skulle förklaras vilande, skulle bereda olägenheter för både .staten och enskilda. Vad staten beträffar kan jag ej forsta vilka olägenheter som skulle tänkas inträffa, men för den enskilde skulle, oin hemllgt patent beviljades, alla möjligheter för framtiden vara avklippta. En vilande
