62 Nr 19. Onsdagen den 20 maj 1942.
Lagförslag ang. uppfinningar av betydelse för rikets försvar m. m. (Fortsà kalla dem så inom patentverket - bli mycket talrika. Antag, att det kommer in en patentansökan om hemligt patent. Den blir då förklarad vilande. Sedan kommer det även in andra liknande ansökningar. Då kan det hända, att en av dessa senare ansökningar kolliderar på en punkt med den första patentansökan och åt andra sidan med andra patent, som icke kunna beviljas, så länge den första ansökan är vilande. Sålunda kan det på grund av att ett patent kan vetta åt många håll och ha hakar åt många olika sidor bli ett kolossalt stort antal ansökningar, som måste vila på grund av kollision. Därmed skulle man göra näringslivet mycket liten tjänst. Det är naturligtvis -bättre att renodla problemet genom att pröva en ansökan om ett hemligt patent och att godkänna eller avslå
enna. -
Vidare är det klart, om en ansökan om hemligt patent på detta sätt ligger vilande och det kommer in andra ansökningar avseende samma sak. att om staten vill förbehålla sig utövningsrätten, måste staten lösa till sig de andra patenträtterna. Detta undviker man vid de hemliga patenten.
Herr Siljeström gjorde gällande, att det inte skulle vara så mycket värde med ett hemligt patent, därför att staten inte kan göra detta gällande emot någon konkurrent annat än på rättslig väg och då skulle kännedom om detta hemliga patent spridas. Men en rättegång om en sådan sak blir naturligtvis hemlig och det blir straff för den, som sprider ut någonting om vad som därvidlag förekommer.
Härmed tror jag mig ha tagit upp till belysning de viktigaste synpunkter, som man har att ge akt på, när man skall välja mellan dessa båda metoder med s-amma syfte: de vilande ansökningarna å ena sidan och de hemliga patenten å den andra sidan.
Någraärade talare ha berört andra problem. Herr Siljeström uttalade sina farhågor för den upplysningsplikt, som kommer att införa-s genom lagförslaget. Jag vill därom säga, att bestämmelserna äro helt och hållet kopierade från den upplysningsplikt, som riksdagen godkänt i ett föregående fall. nämligen då riksdagen antog m-onopolkontrollagen, och det förefaller nu som om erfarenheterna - ehuru de visserligen icke äro så många - om monopolkontrollagens tillämpning visat, att farhågorna beträffande denna upplysningsplikt voro överdrivet stora. I varje fall går det nog icke .att formulera denna paragraf på annat sätt. .l ag vill betona, att även i detta fall all hänsyn kommer att tagas till den lojala industrien. Det är självklart, att om man har att göra med den lojala industrien och vänder sig till den från statens sida med begäran att få vissa upplysningar, man kan utgå ifrån att de ledande för företagen komma att lämna alla begärda upplysningar lojalt och uppriktigt, i övertygelse att det är deras plikt att göra så för att medverka till landets försvar i denna farliga tid. Och då kommer givetvis aldrig gentemot ett sådant företag den vidsträcktare upplysningsplikt, som ålägges den som står utanför företaget, att komma i tillämpning. Det är en bestämmelse, som på grund av sakens natur endast kan komma att tillämpas gentemot de illojala.
På samma sätt förhåller det sig med en hel del andra bestämmelser i detta lagförslag, och därför vågar jag påstå, att förslaget, om man tänker sig in i detsamma, icke är ägnat att ingiva några som helst farhågor hos den lojala industri, som känner sitt ansvar under denna tid.
Herr Nordcnscli: Herr talman! Med anledning av -vad herr statsrådet och chefen för Justitiedepartementet yttrade om näringslivets ståndpunkt i denna fråga skulle jag kunna intyga, att näringslivets man nog ha fullt klart
