Onsdagen den 20 maj 1942. Nr 19. 63
lagförslag ang. uppfinningar arv betydelse för rikets försvar m. m. (F orts.)- för sig, att åtgärder på detta område kunna vara nödvändiga för att-t1ll- godose försvarets intressen, och jag tror att de invändningar, som ha gjorts, bottna i den ståndpunkten att man anser att åtgärderna på ett stort antal punkter av förslaget l1a gått längre än vad man har ansett vara oundgängligen nödvändigt, vilket också har framkommit i de remissvar, som ha inkommit från olika håll.
Näringslivet har ansett att man på en rad olika punkter i förslaget skulle kunna vinna vad man åsyftar med detsamma genom något mindre rigorösa bestämmelser än de nu föreslagna. Jag skall icke ingå på alla dessa punkter, utan jag skall nöja mig med att beröra frågan om de hemliga patenten.
När jag gör detta, är det med den utgångspunkten, att jag tror, att man icke till fullo vinner vad man åsyftar med förslaget, och att systemet med hemliga patent är förenat med vissa olägenheter.
Om jag då först tar det fallet att hemliga patent icke komma att finnas, vill jag understryka, att myndigheterna kunna nå mycket långt med de lagbestämmelser, som i övrigt äro föreslagna. Möjligheten kvarstår att enligt 4 § begära upplysningar om visst förfarande. Det finns även enligt 8 § möjlighet att utfärda förbud mot tillämpning av en uppfinning. Vad som skulle vara olägenheten med denna väg vore, att man till sist från myndigheternas sida måste inlösa metoden enligt 16 § och därvid åsamka det allmänna en utgift. Om jag har förstått utskottet rätt, är det denna synpunkt, som har för utskottet vari den tyngst vägande.
Jag vill vidare understryka, att man även i det fall, att institutet med hemliga patent icke finns, kan hemlighålla en viss tillverkningsmetod, vilket kanske är det allra viktigaste. Såvitt jag kan se. är således den enda olägenheten risken av att behöva kosta på en inlösen.
Om däremot institutet med hemliga patent finnes, blir tillvägagångssättet ett annat. Om det då kommer in en patentansökan, som kommer i kollision med ett hemligt patent, skall detta meddelas vederbörande uppfinnare och denne får avslag på sin ansökan. Risken är då, att vederbörande icke låter sig nöja med detta utan börjar tillämpningen av sin metod och därigenom framtvingar ett ingripande. I så fall bli myndigheterna nödsakade att framlägga detta hemlig-a patent och visa det för den, som gjort förment intrång, samt klarlägga för denne, att han är obehörig. Därmed är hemligheten åtminstone på denna punkt blottad. Skulle vederbörande sedermera ändock fortsätta att tillämpa sin metod, så niåste det bli rättegång, -och möjligheten att beivra intrånget uppstår icke, förrän denna rättegång har drivits till sitt slut och det har bevisats, att ett intrång verkligen föreligger. Sålunda kommer man här i det läget att myndigheterna måste för vederbörande meddela patentets innehåll, vilket kan medföra utomordenligt stora olägenheter.
Jag tänker särskilt på det fall att. en utländsk uppfinnare vill söka patent och utöva sitt patent här i Sverige. Han mötes då av ett meddelande, att detta icke låter sig göra på grund av ett hemligt patent, som tillhör staten. Det är klart att detta måste väcka hans stora intresse. och han går då till ett utövande för att framtvinga kunskap om detta hemliga patent. Därmed kommer man att sätta i händerna på. kanske just de personer, för vilka man vill hemlighålla saken, upplysning om vad hela patentet rör sig om.
Går man däremot på det andra förfarandet att man låter hemlighålla en patentansökan genom att icke låta den gå till utläggning och kungörande, så lämnas vederbörande sökande i okunnighet om saken, och det är, såvitt jag förstår, att föredraga framför det nyssnämnda förfarandet. Visserligen föreligger då risk att om vederbörande ändå utöva sin uppfinning, man nödgas införa förbud däremot och slutligen inlösa uppfinningen, men* jag tror
