66 Nr 19. Onsdagen den 20 maj 1942.
Lagförslag ang. uppfinningar av betydelse för rikets försvar m. m. (Fortsà försök, men här i Sverige får man i denna lag ett medel däremot därigenom att man kan expropriera uppfinningen och på det sättet bli av med den saken
Det är klart att hemliga patent inte kunna hjälpa för allting men det har jli heller ingen påstått. Propositionen öppnar olika vägar att tillgripa i olika, fal] och dessa vägar komma naturligtvis att användas med omdöme. Man kommer inte att tillgripa det hemliga patentet i de fall då det är alldeles otjänligt utan då kommer man att använda ett annat förfarande, som är lämpat föf ändamålet.
Herr Sundberg: Herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet bekräftade i sitt yttrande nyss riktigheten av mitt antagande. att det varnågot fåtal fall av illojalitet, som föranlett denna lagstiftning. Det är klart att man eftendensammas genomförande kan i de fall som äro kända tillgodogöra sig de uppfinningar och anordningar, som dessa. illojala velat behålla för sig själva. Här ligger lagstiftningens plus-saldo. Men hur går det i fortsättningen? Som jag redan nämnt, finns det så många kryphål i denna lagstiftning, att den, som vill, kan kringgå den, och de som äro illojala komma också att göra det.
Kvar står då denna lagstiftnings verkningar för den lojala industrien. I och för sig har ju derma ingenting emot lagstiftningen i fråga, då den framdeles som hittills vill ställa sina resurser till vår folkförsörjnings och vårt försvars förfogande. Men det är de hämmande verkningarna, i fråga om forskningen, man fruktar, det är den spä-rr i avseende å uppfinningsverksamheten och av vår tekniska utveckling, man med skäl befarar uppstå som följd av en sådan lagstiftning. Det måste väl ändå stå klart för envar, att det icke kan innebära stimulans för någon industr-i till uppfinnings- och forskningsverksamhet, om det finns en lag, som faktiskt kan medföra förlust av de uppfinningar och tekniska anordningar man lyckats göra. Jag tror sålunda, att det i det långa loppet blir endast ett minus-saldo kvar för denna lagstiftning. Jag upprepar därför niin, förhoppning om att när lagen den första juli nästa år utgår, den icke skall visa sig behövlig i fortsättningen.
Herr Gärde: Herr talman! Förevarande lagstiftning ingår som ett led i den bered-skapslagstiftning, som den nuvarande kristiden gjort nödvändig. Den har ju också tillkommit i intimt samband med våra försvarsmyndigheter och andra tekniska instanser. Givetvis är -det svårt för en lekman att bedöma, hur långt man måste gå i ingrepp på -detta område för att säkerställa de viktiga intressen-, varom här är fråga; i många punkter blir det en ren omdömesfråga.
Man har här i föregående anföranden velat draga upp något motsatsförhållande mellan staten och den enskilda industrien. Jag tror för min del, att något sådant motsatsförhållanfde varken nu föreligger eller fram-deles, sedan denna lag eventuellt har antagits, behöver komma till stånd. Alla ha ju i dessa tider endast ett intresse: att samverka för ett gemensamt mål. Vad som här har sagts om» slitningar mellan industrien och statliga intressen kan därför på mig icke alls verka övertygande. Lagstiftningen har ju icke tillkommit för att gripa in i de lojal-as förehavanden och i deras samhällsnyttiga verksamhet utan för att förebygga illojalitet på detta område.
Vad nu särskilt angår de hemliga patenten, tror jag att man i hög grad har överdrivit betydelsen av denna del av lagstiftningen. Herr Nordenson föreföll mig också ha en känsla av att så är fallet, då han antydde, att saken kanske inte hade så stor betydelse men att man rent psykologiskt reagerade mot något sådant som hemliga patent, som verkade som en contradictio in adjecto, därför att om man slår upp ordet patent i Nordisk Familjebok, så står där något om att det är ett öppet brev. Jag tror nu inte att man vid avgörandet av en sådan
