Onsdagen den 20 maj 1942. Nr 19. 67
Lagförslag ang. uppfinningar av betydelse för rikets försvar m. rn. (Forts) fråga som denna* får lägga någon större vikt vid skäl av sådan beskaffenhet som hur man rent spontant reagerar mot en viss benämning.
När det sedan gäller att bedöma frågan om de hemliga patenten, får man komma ihåg, att bestämmelserna end-ast avse uppfinningar, som äro av särskild betydelse för rikets försvar och om vilka Kungl. Maj:t har föreskrivit, att de skola behandlas i en viss hemlig ordning. Det är alltså rena undantagsfall, det här blir fråga om, uppfinningar vilkas hemlighållande kanske är av avgörande betydelse för laiidets försvarsmöjliglieter.
Herr Siljeström liksom de övriga talare, som förordat herr Siljeströms reservation, har talat om att man med samima grad av trygghet kan gå den väg som talas om i 6 § i lagen, nämligen att inhibera särskilt patentansökningens kungörande och sedan-låta patentansökningen vila tills lugnare förhållanden inträda. Såvitt jag förstår kan man em-ellertid icke på. denna väg nå det syfte, som man velat vinna, nämligen att hindra särskilt den illojale utövaren av en uppfinning från att tillgodogöra sig densamma. Ansökningen om patent ger ju icke någon företrä-desrätt för den som gjort ansökningen, innan patentet är beviljat. Därest sålunda staten eller något statens organ har tillhan-dlat sig en uppfinning och sökt patent på den, så kan vem som helst, som har fått kännedom om uppfinningen, låt oss säga på illojalt sätt, sätta i gång en tillverkning utan att staten på grund av sin ansökan om patent kan göra någon som helst invändning däremot. Lagen erbjuder visserligen den möjligheten, att staten kan förbjuda använda-nde av patentet, men därav blir en följd, att staten också får inlösa dessa patent, kanske mot en dryg ersättning trots »att staten förvärvat rätten av uppfinnaren och att utnyttjaren på illojalt sätt kommit i besittning av hemligheten.
- Utskottet har funnit en sådan konsekvens så litet tilltalande, att utskottet icke ansett .sig kunna. på denna punkt avvika från Kungl. Maj:ts förslag, som just i detta avseende också varit föremål för en ingående utredning. Utskottet har emellertid icke förbisett, att ett sådant hemligt patent i- vissa fall kan för eii lojal utövare medföra vissa obehagliga konsekvenser och att i sådana fall, då t. eiz. vederbörande självständigt har gjort uppfinningen sedan staten gjort ansökningen om patentet, ersättning till denna lojale uppfinnare i vissa fall kan vara på sin plats. I detta avseende uttalar utskottet: »Visserligen förbiser ej utskottet, att kostnader för en uppfinning kunna, även sedan det hemliga patentet sökts, ha nedlagts i god tro och utan kännedom om det hem-liga patentets tillvaro;-i sådana fall kan billigheten kräva, att uppfinnaren hålle-s skadeslosldetta forhallande kan emellertid beaktas genom att Kungl. Maj:t då skal darfor anses föreligga framlägger frågan om ersättning för riksdagen»
Utskottet har alltsa här anvisat en iitvtiig, varigenom de enskildas intressen kunna tillgodoses.
Jag vill sluta med att säga, att även om utskottet på vissa punkter varit ganska tveksamt i dessa ur både juridisk och teknisk synpunkt svåra frågor, har dock utskottets majoritet icke kunnat taga på sitt ansvar att, då det gäller tryggande av rikets allra viktigaste intressen, avvika från det förslag, som efter grundlig utredning framlagts av patentutrcdningen och sgm tillkgmmii; i samforstand med rikets forsvarsinyndigheter.
J ag ber alltså, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Siljeström: Bara några ord med anledning av den siste ärade talflffäfls yttrande»- lhn sade, att listas lag är riktad mot de iiiojsia. Ja, dei atr ju riktigt beträffande lagens ovriga bestämmelser, men stadgandet om att 9 -t Patent kan goras hemligt har intet att göra med frågan om lojalitet eller
