10 Nr 29. Onsdagen den 27 maj 1942.
Om viss ändring i tryckfrihetsförordningen. (Forts) för att förhindra att sådant missförstånd skall yppa sig. Redan denna lärdom anser jag bör vara avgörande för vårt ståndpunktstagande.
En annan lärdom är väl, att bestämmelsen sådan den är utformad faktiskt inbjuder främmandemakt att genom missnöjesanmälan ingripa i svenska förhållanden. Jag vet ju inte, om alla vilja acceptera ett sådant uttalande som detta, ty man kan naturligtvis också vända på saken och säga, att det är enbart svenska synpunkter, som bli avgörande för frågan om ingripande, men jag anser, att med den lydelse, som grundlagsbestämmelsen nu har, har man rätt att säga, att den verkar direkt inbjudande för främmande makt att anmäla sitt missnöje. Genom en dylik missnöjesanmälan kommer den främmande makten realiter om också inte formellt att ingripa i svenska förhållanden. Detta är en mycket allvarlig synpunkt, förefaller det mig, och enbart den skullef för mig vara fullkomligt avgörande för att vilja avskaffa denna paragra .
En tredje lärdom synes mig vara, att genom bestämmelsens kautschukartade avfattning blir även lagens tillämpning ojämn. Detta har ju också påvisats av någon av reservanterna i konstitutionsutskottet, och vi känna ju för övrigt alla dessa fakta så väl, att jag drar mig för att här upprepa dem; tryckfrihetsdebatten blir i alla fall till slut litet långtråkig. Faktum är emellertid, att vissa skrifter beslagtagits, ehuru milda i sin framställning, medan däremot andra, betydligt starkare i sin framställning, inte beslagtagits. Det kan absolut inte med framgång bestridas från regeringen, att. tillämpningen av lagen varit ojämn. Jag behöver bara hänvisa till det snart klassiska exemplet, Aftonbladet, vars skildring av grymheterna i Baltikum inte föranledde konfiskation, medan däremot som bekant andra mycket mera hovsamma skildringar av grymheter på annat håll föranlett beslag.
En fjärde lärdom, och den torde vara ganska allvarlig även den, är de ekonomiska Synpunkterna. Det måste väl ändå tillmätas någon betydelse, att man genom konfiskation av en tidning, tidskrift eller bok kan utan att detta egentligen åsyftas vålla vederbörande mycket stort ekonomiskt avbräck. Störst kan naturligvis detta avbräck bli, om man drar in en bok, men vilka kostnader kan det dock inte innebära, att man drar in en Veckotidning? l detta sammanhang kan erinras om att vi ju i alla fall ha ett grundlagsbud, som stadgar, att Konungen icke äger rätt att någon avhända eller avhända låta något gods, löst eller fast, utan laga rannsakning och dom. Denna lärdom om de ekonomiska konsekvenserna av den nuvarande lagtillämpningen kunna vi väl draga redan i dag. -
En femte lärdom är att tryckfrihetsförordningen kommit att tolkas inte efter sin egen innebörd utan efter vad vår neutralitetspolitik synes anbefallia. Tänk t. ex. på den kritik, som riktats mot de sjutton tidningarna, som blevo föremål för indragning. Den kritik, som både här i riksdagen och från andra tidningar framfördes mot dessa, gick ju med bortseende egentligen från frågan om innebörden av tryckfrihetsförordningen ut på att dessa sjutton tidningar bragt regeringens neutralitetspolitik i fara. Jag erkänner, att detta kan vara en synpunkt, som måste anläggas, men man får absolut inte stanna vid den ensam. Efter debatten här i riksdagen den 21 mars, i vilken jag inte kunde deltaga, eftersom jag var insnöad i Skåne, men vars pr0t0k0l1 Jag för den skull måst läsa desto noggrannare, var det en tidning med mycket stort inflytande på grund av dess redaktörs ställning här i riksdagen, som skrev, att det egentligen bara var en liten klick hänsynslösa och ansyarslösa journalister, som saboterade regeringens neutralitetspolitik. Man maste väl ändå säga, och ordet är icke för starkt, att det verkligen är upprörande-a-tt lägga upp sin kritik på detta sätt. Man må inte glömma, att denna kritik
