Onsdagen den 27 maj 1942. Nr 20. 11
Om viss ändring; i tryckfrihetsförordningen. (lïorts) - mot s. k. »ansvarslösa tidningar, som sabotera regeringens neutralitetspolitik,» efter den 21 mars framför allt drabbar de män i denna kammare, som -då togo till orda idebatten och vilk-as synpunkter sammanföllo med tidningarnas. Det var universitetskansler Undén, generaldirektör Sam Larsson, landshövding Rickard Sandler, redaktör Fredrik Ström och kanske även andra. Är detta inte bevis nog för att man har tvingats att dra lärdomar, som man inte skulle ha önskat göra, när tryckfrihetsförordningen kommit att tillämpas efter vad neutralitetspolitiken enligt de maktägandes uppfattning synes kräva?
En anmälan till konstitutionsutskottet har också visat sig vara. fruktlös. Även konstitutionsutskottet står under samma bann och kan inte bortse från hur dess ståndpunktstagande verkar utåt. Också konstitutionsutskottet lägger således utrikespolitiska synpunkter, och kanske enbart sådana, på frågan om tillämpningen av tryckfrihetsförordningen. Aven om konstitutionsutskottet vore fullkomligt övertygat om att vederbörande statsråd hade tolkat grundlagen på ett sätt, som inte överensstämmer med grundlagens vare sig bokstav eller anda, skulle utskottet på grund av tidsläget inte våga göra någon anmärkning. År inte detta en mycket allvarlig lärdom, herr talman, som man måste draga av -de faktiska förhållandena, vilka lett till det fullkomligt solidliga tillståndet, att man inte vågar sakligt tillämpa tryckfrihetsförordningen eller sakligt anmärka mottillämpningen av densamma?
En sjätte lärdom är att såsom tillämpningen av tryckfrihetsförordningen tagit sig uttryck i praktiken hålla vi på att glida in i en polisstat. Det demokratiska Sverige har blivit besmittat av de totalitära staternas idéer. Regeringen tar ansvar för pressen och blir så att säga huvudredaktör för den svenska pressen. Det har sagts tidigare, men jag måste erinra om det här, och vid ett tillfälle i denna kammare förklarade hans excellens herr utrikesministern - om jag minns rätt var det i en replik i polemik med landshövding Sandler - att utrikesdepartementet icke kan krypa bakom förevändningen att regeringen i vårt land inte har ansvar för vad pressen skriver och inte kan utkräva ansvar därför i annan form än den, som tryckfrihetsförordningen medger. Herr utrikesministern hade den uppfattningen och bar den till torgs fullt öppet, vilket ju är tacknämligt, att regeringen bör ta ansvar för pressen. Om regeringen gör detta, har den emellertid därmed lämnat ett medgivande åt idéer, som absolut inte kunna kallas för demokratiska.
Vi ha ju också lagt märke till, hurusom man även i andra avseenden är på glid mot polisstaten. Jag vågar kanske erinra om att herr Knut Petersson under dechargedebatten i dag för en vecka sedan påminde om hurusom demonstranter blivit förbjudna att vid möten använda banderoller med mycket oskyldigt innehåll, såsom t. ex. Kämpa för demokratin, Mot krig och fascism och Stöd det norska folkets frihetskamp. En enkel fråga har framställts i denna angelägenhet, men har ännu icke fått något svar. Det är fjorton dagar sedan den framfördes, och man frågar sig, om det överhuvud taget blir något svar. Herr Knut Petersson tillät sig i dechargedebatten att säga, att han hade hort att anledningen till det uteblivna svaret skulle vara, att utrikesdepartementet inte ansett det lämpligt att medge någon debatt i frågan. Jag skulle förmoda, att det är utrikesdepartementet, som i sista hand - vad vet jag - star bakom det faktum, att polisen i Stockholm har fått lov att opåtalt inglipa mot dessa demonstranter. Jag vet inte, hur man eljest skall förklara sa en.
Vi kanna ju också till att efter debatten rriksdagen den 21 mars lät infolfmationsstyrelsen utsända en broschyr med justitieministerns anförande här 1 riksdagen. Det är väl ändå ganska anmärkningsvärt, att informationsstyrel
