Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/363

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Onsdagen den 27 maj 1942. NI 20- 17

Om viss ändring i tryckfrihetsförordningen. (lïorts) grafer äro en skadlig utväxt på våra grundlagar. De höra hemma i en helt annan värld än den nuvarande. De höra samman med kabinettsdiplomatien och kabinettspolitiken sådan den kom till uttryck på 1700-talet, men ingalunda med den praxis som bör vara gällande i ett demokratiskt samhälle. «

Jag begärde ordet närmast för att framställa två önskemål beträffande tillämpningen av hithörande bestämmelser i grundlagarna. Det ena önskemålet är att Kungl. Maj:t icke måtte presumera några missförstånd med främmande makt. Jag tvivlar icke på att både utrikesministern och justitieministern äro utrustade med god intuition i politiska ting, men jag tvivlar dock mycket på, att de äro i stånd att avgöra, när ett missförstånd med främmande makt skall yppa sig med anledning av ett uttalande i pressen. Därför skulle jag som sagt vilja framställa det önskemålet, att man inte skall fortsätta att gå främmande länders klagomål i förväg och förutsätta att det skall uppstå missförstånd. Vi veta, att sådan presumtion kommit till användning i åtskilliga fall, men jag måste som min mening uttala, att ett sådant förfarande står i mycket dålig överensstämmelse med grundlagens ordalydelse.

Mitt andra önskemål är att justitieministern måtte utnyttja sin nyförvärvade rättighet att lägga provisorisk kvarstad på skrifter först sedan han rådfört sig med statsrådets övriga ledamöter och alltså föredragit saken i allmän beredning. När grundlagsparagrafen förra året ändrades därhän, att justitieministern fick dylik rättighet, uttalades här i kammaren av flera ledamöter - åtminstone var det två - farhågor för att förfarandet i framtiden icke skulle bli underkastat den kontroll, som var nödig och önskvärd. Härpå svarade justitieministern med att hänvisa till att det dock fanns någonting som kallades allmän beredning och att dessa ärenden självfallet - man tyckte sig åtminstone kunna utläsa detta mellan raderna - där skulle föredragas. På. sista tiden ha emellertid vid olika tillfällen skrifter belagts med kvarstad i sådan ordning, att det alldeles tydligt framgår att ärendet icke föredragits i allmän beredning. Jag tillåter mig sålunda, herr talman, att såsom ett andra önskemål framställa, att en ändring av denna praxis måtte med det snaraste komma till stånd.

l övrigt ber jag få uttala min tillfredsställelse med det försiktiga sätt, på vilket konstitutionsutskottet uttalat sig i denna angelägenhet. Konstitutionsutskottet ställer hela saken på framtiden, och det är, såvitt jag förstår, ett riktigt förfarande. Jag hade som jag redan antytt helst önskat att denna fråga fått ligga till sig till ett lämpligare tillfälle.

Herr Linderot: Herr talman! Inte heller jag har begärt ordet för att taga upp någon allmän. diskussion om tryckfriheten här i landet. Men det är en synpunkt, som inte förts fram i debatten, som jag nu skulle vilja framlägga, och det är, att den praxis, som regeringen tillämpar ifråga om konfiskation utan rättegång, ställer regeringen själv i en synnerligen obehaglig position gentemot främmande makter och deras representationer här i Stockholm. Jag måste tillstå att det förvånar mig att regeringen varit så angelägen att inför främmande makters representanter demonstrera, att .den känner sig direkt ansvarig för varje liten skrift, som kommer ut i detta land, och dessutom känner sig förpliktad att presumera vad en skrift möjligen skall kunna medfora for verkningar. Jag kan inte begripa annat än att regeringen därigenom ställt sig själv i en oföordelaktig position. Regeringen skulle gentemot främmande representationer har i Stockholm ha kunnat stå i en betydligt behagligare ställning, om den inte genomfört denna praxis. -

ag begärde sålunda ordet huvudsakligast för att uttala denna min förFörsta kammarens protokoll 191,2 Nr 20. 2