Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/364

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

18 Nr 20. Onsdagen den 27 maj 1942.

Om viss ändring i tryckfrihetsförordningen. (Forts) våning. Jag har tidigare i kammaren givit uttryck för samma tankar, och jag är fortfarande lika oförstående inför detta faktum, att regeringen skapat svårigheter åt sig själv. I övrigt hade jag också tänkt yttra mig om en annan sak, men i det fallet är jag förekommen av herr Knut Petersson. Jag anser att i någon form borde riksdagen ge uttryck för sin mening, om det nu finns någon möjlighet därtill, att lagens bokstav skall följas. Det har också herr Fredrik Ström påtalat. Jag kan inte förstå, varför regeringen även i detta fall skall utöka sina svårigheter, som säkerligen äro ganska tunga ändå under nuvarande krigstid. Det är nog inte så lätt att vara regering för närvarande! Varför skall man då utöka dessa svårigheter genom att inte följa lagens bokstav, någonting som i detta fall borde vara ganska självklart? Den ståndpunkt, som justitieministern intagit när det gäller presumtion att missförstånd möjligen kan komma att yppa sig, är för regeringen ytterst obehaglig. Men den är framförallt obehaglig för tryckfrihetens vårdande här i landet; ja, tryckfriheten blir ju på detta sätt ganska illusorisk.

Jag skall draga fram en enda synpunkt till, herr talman, och det är i polemik mot herr Ström. Herr Ström kände sig alldeles övertygad om, att riksdagen enhälligt skulle ändra 3 § 9 mom. tryckfrihetsförordningen, så snart kriget är slut. Jag vill säga till herr Ström, att optimism ju alltid är bra, men jag skulle vilja varna herr Ström och liktänkande för en alltför stor optimism. Har man i åratal genomfört en praxis i en rättsfråga, så upphävs den sannerligen inte så där automatiskt. Och det är vidare inte alls på det sättet, herr Ström, att första kammarens ledamöter ha godtagit nuvarande praxis mot sin vilja på grund av något tvångsläge. Utan här finnas åtskilliga- ledamöter, kanske majoriteten, som anse att denna rättsordning är synnerligen bra och passar alldeles utmärkt på den svenska tryckfriheten. Man skall sålunda inte vara alltför optimistisk beträffande framtida förhållanden, sedan man i åratal tolererat ett enligt min mening oefterrättligt tillstånd. Det är för närvarande endast i utrikespolitiska ting, som denna praxis ifråga om tryckfriheten tillämpas av regeringen. Men jag undrar, herr Ström, om det inte kan tänkas att en justitieminister i framtiden finner det synnerligen behagligt att också ifråga om inrikespolitiska ting använda samma praxis och som därför, när kriget är slut, av inrikespolitiska skäl fortsätter på den inslagna vägen. Det kan tänkas att samma praxis, utan att någon lagändring behöver företagas, på ett eller annat sätt kommer att kunna tillämpas även i inrikespolitiska frågor.

Herr talman! Det var endast dessa små kommentarer till debatten jag hade att göra. Och jag upprepar vad jag från början yttrade, att det på mig verkar förvånande, att regeringen själv vill upprätthålla denna praxis.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr talm-annen, att i avseende på det nu ifrågavarande utlåtandet yrkats dels att vad utskottet hemställt skulle bifallas, dels ock, av herr Ström, Fredrik, att kammaren skulle bifalla den vid utlåtandet avgivna reservationen med den ändring, att orden »och den närliggande 5 § 13 mom.» utelämnades.

Därefter gjordes propositioner i enlighet med dessa båda yrkanden; och förklarades propositionen på bifall till utskottets hemställan vara med övervägande ja. besvarad.

Vid förnyad föredragning av konstitutionsutskottets utlåtande nr 14, i anledning av väckt motion om förande av protokoll vid sammanträde, som-enl1gt § 56 riksdagsordningen hålles inom lyckta dörrar, bifölls vad utskottet 1 detta utlåtande hemställt.