Onsdagen den 27 maj 1942. Nr 20. 23
Ang. åtgärder för bostadsproduktionens fräfnjande m. m. (Forts)
»l anslutning till den ståndpunkt riksdagen intagit föregående år finner utskottet angeläget vara att för att byggnadsverksamheten skall kunna med stöd från det allmänna igångsättas och bedrivas förhållandena på denna del av arbetsmarknaden äro så ordnade, att förekommande olägenheter i fråga om aclïrdspriser och byggnadskostnadernas höjd så långt som möjligt bliva undanroj a.»
Herr von Heland: Herr talman! Från jordbrukarhåll måste man givetvis i nuvarande läge ställa sig ytterst betänksam mot ytterligare subvention annat än i undantagsfall åt bostadsbyggande i städerna. Enbart vad som framhålles i propositionen synes mig böra bringa även städernas representanter till allvarlig eftertanke i nuvarande läge. Industrikommissionen är sålunda ytterst pessimistisk beträffande materialtillgången, trots att man räknar med oförändrad tillgång på kol. Förutsättningen för tryggad tillgång av armeringsjärn och balkar är sålunda dels att en ej obetydlig import kan påräknas, dels att de svenska järnbrukens produktion kan hållas uppe.
Vi riksdagsmän borde nu veta, att importmöjligheterna avsevärt försämrats och att kolsituationen blir dålig för framtiden. Vidare framhålles i propositionen: »Beträffande ett antal järnvaror är tillgången knapp; i fråga om vissa artiklar är det nuvarande försörjningsläget närmast att anse som kritiskt. Speciellt gäller detta gjutna rör, framför allt s. k. normalrör, samt tunnplåt»
Beträffande transportförmågan anför propositionen, att vad »angår den tillgängliga transportkapaciteten synes denna - jämte knappheten på vissa Järnvaror - vara den för ett ökat bostadsbyggande starkast begränsande faktorn». Beträffande användningen av lastbilar är trafikkommissionen ytterst restriktiv i syfte att spara sådana särskilt svåråtkomliga förnödenheter som smörjoljor och ringgummi. Enligt vad kommissionen medelat »torde, till följd av den alltmer kännbara bristen på lastbilsdäck, under våren och sommaren 1942 en minskning i tilldelningen härav bli nödvändigw, varvid kan befaras en yäsentlig nedgång av lastbilarnas antal. i
ven tillgången på arbetskraft är enligt redovisningen i propositionen synnerligen knapp. Enligt socialministerns uppfattning kan arbetskraft för städernas bostadsbyggande erhållas genom inskränkning i eller uppskjutande av byggnadsverksamhet av lägre angelägenhetsgrad. Skulle jämväl denna arbetskraft uppsugas utan att en lösning av förevarande problem erhålles får man enligt statsrådets förmenande överväga en omfördelning av den byggnadsarbetskraft, som överförts till ur folkförsörjningssynpunkt mindre betydelsefulla verksamhetsgrenar.
Det talas» ideligen om att nu måste det vara samförstånd i regering och Tiksdfig- Jag känner mig dock pliktig, även om det betyder föga under nnvarande sammansättning av riksdagen, att i riksdagens protokoll få antecknat att jag reagerar mot statsmakternas ringa hänsynstagande till landsbygdens intressen även när-det gäller byggnadsfrågan.
lngen kan väl jäva, att landsbygdsbefolkriingens bostäder ha den sämsta, standarden och att jordbrukarnas ekonomibyggnader på grund av välkälnia, ekonomiska förhållanden under gångna årtionden ej kunnat erforderli t und hållas. Byggnadsbehovet är alltså störst på landsbygden och av ofagntli di.. mension. Regeringen har dock uppskjutit och ännu ej ordnat upp landsbyggderis byggnadsproblem. Och hurudana äro framtidsutsikterna? Nu s-kall t dli en
- ateåïlltillâåïlgefl Éwttenskrapas för byggen i städerna! Nlan kan Vidar: väita
la....smsfizztinïàïgzizfs adda; seflföf» iw-*bmkflfflas na, förvärrade på grund av bristen på arbetlsfšllrreodlfaliägislaifffer for Jordbruk"-
