24 Nr 20. Onsdagen den 27 maj 1942.
Ang. åtgärder för bostadsproduktionens främjande m. m. (Forts.)
Enligt statsrådets egna uppgifter skall arbetskraften åter dragas in till städerna. Mindre viktiga byggen, tydligen jordbrukarnas, skola uppskjutas, och den arbetskraft, som dirigerats ut till jordbruk, skogsbruk och torvupptagning, skall tillbaka till städerna. J ordbrukarna skola däremot i samförståndets tecken frambringa livsmedel och bränsle utan arbetskraft samt till priser, som sannerligen icke äro lockande, och under en social omvårdnad, som åtminstone jordbrukarna anse icke rättvist avvägd. Man kan sålunda ha olika uppfattning om huruvida statsmakterna avväga samhällets förmåner på ett rättvist sätt, och just för samhället är den förda politiken minst sagt betänklig.
Att statsmakterna ena minuten genom arbetsmarknadskommissionen och med kostnad av ett tiotal miljoner kronor omskolar och dirigerar ut arbetskraften till livsviktiga arbeten på landsbygden och andra minuten genom statssubvention driver tillbaka den till städerna, är givetvis icke riskabelt för hela samhället, men förhållandet är dock anmärkningsvärt. Däremot måste den byggnadspolitik, som bedrives, vara synnerligen riskfylld för hela landet ur befolkningspolitisk synpunkt. Alldeles särskilt i tider som dessa och med de aspekter på framtiden, som skönjas, måste en fortsatt flykt från den redan betänkligt avfolkade landsbygden vara synnerligen olycklig.
Att märka är, att även under koalitionsregeringen 1936-1939 fortsatte flykten från landsbygden med cirka 30,000 människor per år eller ungefär o.5 procent av landsbygdens folkmängd.
Om samhället nu fortsätter att lämna bättre förmåner åt städernas invånare, kan denna tendens omöjligen stoppas. Kunna vi verkligen hoppas att efter detta väldskrig åter få lysande tider med en ofantlig industriexport? l så fall skulle ur folkförsörjningssynpunkt flykten från landsbygden måhända ej försätta oss i en svår situation. Jag tror dock för min del på en för oss ogynnsam utveckling av världshandeln. Faran för denna flykt kvarstår vad det gäller befolkningsminskningen. De, som i likhet med mig anse, att nativitetsproblemets lyckliga lösning främst är beroende av landsbygdsbefolkningen - på landet vill man ännu ha barn - inse också, att en avfolkning av landsbygden även är en fråga om liv och död för hela den svenska nationen.
Ur de synpunkter jag här klarlagt torde framgå, att jag helt ogillar det sätt, varpå man löser hela landets byggnadsfråga. Jag inser emellertid också, och det vill jag särskilt påpeka, att det finns vissa bostadsförhållanden, som måste föranleda åtgärder, exempelvis där man fått nya militärförläggningar och industrier. Av denna anledning har jag nöjt mig med att följa övriga reservanter i utskottet, som anse, att, innan subvention beviljas, arbetsförhållandena och byggnadskostnadsproblemen måste ordnas. Aven om detta bör en del anföras, men jag är övertygad om att andra reservanter säkerligen komma att därvidlag framhålla tillräckligt med synpunkter. Jag tycker för övrigt också, att det redan .har ordats så mycket om denna sak att mera ej behöver sägas. Det var ju med stort intresse som kammaren exempelvis för någon tid sedan lyssnade till vad riksdagsman Andersson i Bussjö påpekade vid arrendeegnahemsdebatten, då han lämnade mycket märkliga uppgifter just i den frågan, och jag förmodar, att riksdagsman Andersson även i dagens debatt är beredd att belysa den ytterligare, om så skulle erfordras, för att motivera den ståndpunkt, som reservanterna ha tagit till denna byggnadsfråga. - -
Jag inskränker mig därför, herr talman, nu till att endast yrka bifall till reservationen.
Herr Ström, Torsten: Herr talman! l här föreliggande utlåtande har statsutskottet hemställt, att riksdagen i alla delar måtte antaga Kungl. Maj:ts proposition nr 221, och därvid understrukit departementschefens uppfattning i fråga
