28 Nr 20. Onsdagen den 27 maj 19-12.
Ang. åtgärder för bostadsproduktionens främjande m. m. (Forts.) nation genom en friare hyressättning. Det torde vara bättre för bostadssökande människor att verkligen få ordentliga bostäder, även om dessa, skulle kosta något mera, än att nödgas tränga ihop sig i nödbostäder och till och med i tält.
Då staten i nuvarande läge nödgas upplåna massor av pengar, torde det också böra övervägas, om det är försvarligt att så kompensera prisbildningen i nuet, att våra efterkommande skulle behöva bära de bördor, som vi rätteligen bort bära.
Det är givet att man måste försöka få byggnadsverksamheten i gång. På
den punkten oäro vi säkert alla ense. Det är om sättet härför som meningarna 1 viss man ga isär. i
Förnämligast i två hänseenden är det jag ställer mig tveksam till de nu föreslagna åtgärderna. Det första är betänksamheten inför de alltmera utökade subventionerna och dessas inverkan på skuldsättningen. Den andra är tveksamhet om resultatet av den nu föreslagna ordningen för främjande av ökad bostadsproduktion.
Nu kommer också härtill den nya lagen om hyresreglering. Om man nu ger med den ena handen, kan det likväl befaras, att kommande åtgärder skola leda till en viss håglöshet, då det gäller initiativ till nya byggen.
Herr talman, då jag inte vill vara mångordig, skall jag avstå från att närmare gå in på frågan om byggnadskostnaderna och deras nedbringande och likaså beträffande frågan om byggnationen på landsbygden, som här i förbigående har berörts. Jag vill dock till sist uttala min förvåning över att statsutskottet inte kunnat enas om ett så befogat och stillsamt uttalande, som det vilket innefattas i den vid utlåtandet fogade reservationen. Det är ju dock här blott fråga om ett fullföljande av den ståndpunkt, riksdagen tidigare intagit. Då man vet vilka olägenheter, som ett* oresonligt uppträdande i vissa fall medfört, synes det vara på sin plats att riksdagen säger ifrån, att man inte gillar åtgärder som komma att hämma eller kanske t- o. m. omintetgöra vad som åsyftas med stöd av det allmänna. Skall det vara kontroll på fastigheter såsom en färdig produkt, är det väl rimligt att även de kostnadsfaktorer som bestämma tillverkningen äro undeikastade kontroll, och det är ju endast detta reservationen syftar till. -
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till den vid utlåtandet fogade reservationen.
Herr Strand: Herr talman! Jag har tidigare varit i tillfälle att här i kammaren deklarera min förståelse inför de bekymmer, som trycka jordbruksnäringens representanter med anledning av de höga och alltjämt stigande byggnadskostnaderna. Dessa medföra nämligen otvivelaktigt stora svårigheter för alla de jordbrukare, som av omständigheterna tvingas till att företaga stora ny- eller ombyggnaden Även mera omfattande reparationer draga med sig kostnader, som kunna äventyra egendomens räntabilitet, detta i all synnerhet om ägaren redan tidigare har sin gård hårt skulds-att. Framtiden ter sig helt naturligt allt annat än förhoppningsfull, om egendomen måste belastas med ett byggnadsvärde, som står i en orimlig proportion till jordvärdet. Utvecklingen har onekligen under de senaste åren gått i den riktningen, att värdena i allt större utsträckning överflyttats till byggnaderna, medan själva jordvärdet reduceras i motsvarande grad. Allt detta är oroande och ur samhällets synpunkt väl värt att uppmärksammas. - ,
Så långt äro vi sålunda överens, men sedan förefaller det mig som om de ärade representanterna för jordbruksnäringen och dess intressen låtit det sunda bondförnuftet fördunklas av antingen mer eller mindre överdrivna skildringar
