Onsdagen den 27 maj 1942. Nr 20. 31
Ang. åtgärder för bostadsproduktionens främjande m. m. (Forte) har nämnda organisation överlämnat en förteckning, upptagande för träarbetarefacket femtioåtta stycken utsorterade uppmätningar från skilda orter 1 lan-det. Dessa räkningar upptaga i allmänhet mycket små belopp, varför de enbart ur den synpunkten och med hänsyn till den begränsade omfattningen icke kunna tillmätas avgörande betydelse. Men ännu märkligare är att det efter undersökning befunnits, att de på förteckningen upptagna arbetena icke i något fall torde kunna hänföras till arbeten för jordbrukets behovi. Det synes sålunda icke ha varit möjligt för R. L. F. att ens med enstaka fall skaffa bevis för vid förhandlingarna och i ti-dningspressen gjorda påståenden»
Av det sagda framgår att sett i stort inga sådana sagolika förtjänster förekomma, som allt emellanåt nämnas i rik-sdagsdebatterna för att sedan bevaras åt eftervärlden i riksdagsprotokollen. Även om det för vissa arbeten kan förekomma ackordsförtjänster, som ligga betydligt över dessa här nämnda genomsnitt, så äro dessa arbeten icke av den omfattningen att de ha någon större betydelse för den totala årsförtjänsten. De kunna under alla förhållanden icke läggas till grund för ett bedömande av frågan, huruvida det är lämpligt att inom byggnadsindustrien tillämpa systemet med ackordsprislistor eller ej. Den merförtjänst, som erhålles genom ackordsöverskotten, måste återspegla ett merarbete, som man icke kan påräkna att få ut vid timlönsarbete. Det måste väl ändock vara totalresultatet av det utförda arbetet, som skall fälla utslaget vid bedömandet av huruvida betalningen står i ett rimligt förhållande till vad som utförts, icke betalningen för de enskilda detaljerna. Men det är detaljerna vi få till livs här i kammaren, när det gäller byggnadsarbetarnas löner, små de -taljer, som det tagit några timmar, i bästa fall några dagar, att utföra. Om
förtjänsterna under hela den övriga tiden och för alla andra arbetare, som icke varit med om »fläskbiten», talar man ingenting. Det kan icke bli någon riktig bild av en sådan historieskrivnin-g eller en sådan prisbedömning.
Sedan är det som bekant icke kungsord allt vad som sägs, icke ens om det sägs i riksdagen. Min partivän Andersson i Bussjö berättade för fjorton dagar sedan här i denna kammare en saga om stora förtjänster för byggnadsarbetare nere i hans hemtrakter. Den sagan betraktades såsom en sådan godbit, att den togs in i den förnäma tidningen Svenska Dagbladet. Jag klandrar icke tidningen för detta. Den hade säkerligen goda skäl att antaga, att historien v-ar sann, eftersom den kom från ett sådant håll, att det icke behövde befaras, att den var överdriven. Men säg mig en glädje, som varar beständigt! Den var överdriven, i högsta grad överdriven. Jag har inte följt med Svenska Dagbl-a- det så noga, så jag känner inte till huruvida tidningen har rättat till den felaktiga informationen. Här i kammaren har den i varje fall icke blivit rättad, varför jag vill begagna tillfället att relatera vad berörda förbund i saken anfört. Skulle- sedan Svenska Dagbladet vilja vara så vänlig att ta in även tillrättaläggandet, om det inte redan gjort det, skulle rättelsen få den publicitet, sorå den rätteligen borde ha. Förbundet lämnar följande uppgifter om arbetet 1 ussjo: -
»Hela arbetet gick till 1,122 kronor 43 öre. Av detta utfördes eternitarbete, ett tak, för 187 kronor 28 öre. För detta arbete har betalats timpenning till anställda två arbetarna för 53 och en halv timme à. 1 krona 22 öre per timme eller sammanlagt 65 kronor 27 öre. Från ackordssumman har avdragits 52 kronor 80 öre, utgörande tndlön för hantlangning och hjälparbete, som utförts av gårdens eget folk under 48 timmar. Då dessa båda belopp utbetalats enligt tamlönesatserna, skulleåterstå ett ackordsöverskott på. 69 kronor 21 öre, Detta, överskott har emellertid arbetsgivaren vägrat utbetala, ett förhållande som man har anledning sätta 1 samband med den- organiserade aktion, som pågår mot ackordssystemets tillämpning vid byggnadsarbete på landsbygden. Arbetar
