34 Nr 20. Onsdagen den 27- maj 1942.
Ang. åtgärder för bostadsproduktionens främjande m. m. (Forts.) nan form blir mycket kraftig. Det är denna subvention som i ganska stor utsträckning möjliggör egnahemsbebyggelse, och det är klart att den därför är av utomordentligt stort värde. Den kan inte undvaras, utan bör alltjämt ges och vi som syssla med dessa frågor anteckna med tillfredsställelse de möjlig: heter som beredas genom dessa bidrag. Men det är tvivelsutan nödvändigt att någonting göres också därutöver.
Jag sysslar med en utredning angående räntabiliteben av de ecklesiastika boställena i riket, och jag har farit till olika trakter av landet för att besiktiga sådana boställen. I skogsbygden går det relativt lätt att amortera byggnadskostnaden för dessa boställen, eftersom man där kan sälja skog och på det sättet betala byggnadskostnaderna. Men på slättbygden där man inte har andra inkomster av jordbruket än arrendet, är det i de allra flesta fall otänkbart att kommunerna skulle kunna både förränta och amortera den byggnadskostnad som nedlägges på de ecklesiastika boställena. Det är helt enkelt otänkbart, och det framhölls den ena gången efter den andra av de representanter för socknarna, som jag sammanträffade med under dessa resor.
Därför anser jag för min del att det principuttalande, som reservanterna gjort, är det mjukaste uttalande som riksdagen kan tänkas göra. Det bör inte från något håll - varken från riksdagens, Kungl. Maj:ts eller det socialdemokratiska partiets sida - betraktas såsom något valtrick, utan det ligger realitet bakom det uttalandet, och åtgärder i detta syfte måste ovillkorligen genomföras, i fall vi skola uppnå ett skäligt och rimligt resultat.
Med dessa ord ber jag, herr talman, att få yrka bifall till reservatioiien.
Herr Andersson, Alfred: Herr talman! Jag måste givetvis först beklaga att de uppgifter jag råkade lämna här i kammaren den 6 inaj inte voro korrekta. Jag hade fått dem muntligen, men jag hade då ingen anledning att betvivla deras riktighet, eftersom jag fått dem vid två olika tillfällen utan att begära dem, första gången vid påsken och andra gången omkring den 1 maj.
Byggmästaren i fråga heter Johan Persson och bor i Bussjö. Jag har fått lov att nämna namnet inte endast på honom, utan även på tre andra byggmästare, vilkas uppgifter jag här ämnar taga upp. Byggmästare Persson skriver på följande sätt:
»Jag vill först beklaga att de siffror, som riksdagsman Alfred Andersson och jag muntligen talat om, inte precis överensstämmer med verkligheten. Vad jag inte förstår är sakuppgiften i sin helhet. Förhållandet är nämligen så, att arbetet, somutförts", - det utfördes för småbrukaren John Andersson i Bussjö - »uppmätts enligt räkning till kr. 1,122: 43. Härav har utbetalts i timpeng = förskott kr. 558: 49; överskott kr. 563: 94 ej utbetalt på grund av underhandlingarna» Jag har mätningslistan här, och även om det skulle vara några fel i specialuppgifterna, visar ju dock slutresultatet att överskottet uppgårtill över 100 procent vid detta bygge. Alla denna byggmästares uppgifter gälla nybyggen under år 1938. Jag har mätningslistorna med mig för alla dessa byggen. Listorna för reparationer har jag inte med, men de uppvisa en lägre nivå. Det gäller uteslutande träarbete här, inte något mureri. För reparationerna »röra sig ackorden mellan 50 och 60 procent, men alla de övriga uppgå till 100 procent och däröver.
Jag återgår till uppgifterna i hans skrift han svarar för dem själv. Jag är bara litet ledsen över att jag trodde på hans muntliga uppgifter och anförde dem här i kammaren den 6 maj. Han talar här också om timpenning och seniesterersättning. Enligt det tidningsreferat som varit på tal skulle
timpenningen ha utgjort 1 kr. 22 öre, men han får den till 1 kr. 34 öre plus
semesterersättning med 5 öre, d. v. s. sammanlagt 1 kr. 39 öre. Herr Strand
