Onsdagen den 27 maj 1942. Nr 20. 49
Ang. åtgärder för bostadsproduktionens främjande m. m. (Forts.) förstår att denna utredning, såsom herr statsrådet säger, är en mycket svår utredning, och jag förstår herr statsrådets hesitering inför de stora svårigheter, som tydligen föreligga, när det gäller att ordna upp förhållandena på bostadsbyggnadsverksamhetens område. »
Jag har, herr förste vice talman, endast velat konstatera faktum och endast velat ange vad som passerat. Jag hoppas, att denna utrednings resultat snarast blir bekantgjort och att vi på landsbygden skola få se samma kraft läggas i .dagen från denna starka regerings sida som när det gällde att ordna upp betodlarfrågan.
Herr Larsson, Sven: Herr talman! Alla inom utskottet äro ense om att byggnadskostnaderna äro höga. Detta är troligtvis även kammaren fullt enig om. Reservanterna, lika litet som utskottets andra ledamöter, tyckas emellertid kunna anvisa några vågar för att nedbringa dessa kostnader. Reservanterna säga enda-st, att om byggnadsverksamhet med statligt stöd skall kunna bedrivas, måste ol-ägenheterna med höga byggnadskostnader, ackordspriser o. dyl. om möjligt undanröjas. Herr von Heland tillägger nu, att byggnadskostnaderna skola vara av en sådan höjd, att det på landsbygden överhuvud taget blir möjligt att bygga. Men detta är ju .ännu mera obes-tämt än reservanternas yttrande.
Reservanternas formulering är till ytterlighet vag, och man kan nog på goda grunder förmoda .- jag tror att herr von Hel-and även givit belägg för detta - att meningen är, att någon byggnadsverksamhet med statligt stöd överhuvud taget icke får bedrivas, förrän förhållandena även på landsbygden äro ordnade. Med .andra ord får den skriande bostadsnöden - jag tror man kan använda det uttrycket - icke avhjälpas ens på de orter, där förhållandena redan äro ordnade-förrän landsbygdens avtalsfråga inom byggnadsindustrienockså är ordnad. J ag har tagit del av det förslag, som landsbygdens byggmästareförening nu senast. tillställt byggnadsfackförbunden. Jag är övertygad om att om vi skola vänta på att avtalsfrågan skall lösas i enlighet med det förslag, som då framlades, måste vi vänta mycket länge, innan byggnadsverksamheten med statligt stöd kommer i gång.
Nar riksdagen 1 fjol fattade sitt beslut, gjordes ett uttalande av ungefär det innehåll, som reservanterna nu föreslå. Men detta kunde då motiveras med att det över hela linjen rådde .ett avtalslöst tillstånd. Det var ju då en rätt rimlig fordran från kammarens och även från regeringens sida attiavtalsförhållandena skulle vara ordnade innan verksamheten sattes i gång.
För städernas vi.dkommande äro ju förhållandena ordnade och härvidlag måste arbetarparten sägas ha -bragt sitt offer, då den, trots dyrtiden gått med på en lönereducering med fem procent. Det förhåller sig emellertid inte med denna lönereducering så, som man på visst håll inom utskottet velat göra gällande, att det endast gällde att få. en del höga ackordsatiser justerade nedåt, under det att andra justerades uppåt, så att resultatet i verkligheten blev plus minus noll. Den justering, som vid detta tillfälle fönetogs innebär en verklig s-änkning av byggnadsarbetarnas löner med fem procent i
Det måste stå klart för reservanterna, att det på många håll ute i landet råder en verklig bostadsbrist. Jag tror att man redan nu kan beteckna den med ordet bostadsnöd. Denna är ofta i sin tur orsakad -av att statli a industrier tillkommit på många håll under de senaste åren Bostadsnödegri har på detta sätt blivit akut. Likafullt våga reservanterna taga på, sitt ansvar att man, under dessa för många städer svåra förhållanden inställer ll b nadsverksamhet, som bedrives med statligt stöd, endast iför att viilketyïš Första kammarens protokoll 191,2. Nr 20. , l 4 g
