Onsdagen den 27 maj 1942. Nr 20. 61
Ang. åtgärder för bostadsproduktionens främjande m. m. (Forts.) manlagt hade de 10 arbetarna 21,272 timmar, vilket gör 2,127 för var och en. De 10 arbetarnas sammanlagda inkomst var 39,741 kronor, således i genomsnitt 4,000 kronor per man av dessa högst betalade arbetare. Ackordsförtjänsten var 30 procent utöver timlönen. Genomsnittslönen för dessa 10 var 1: 87 per timme inklusive till-ägget enligt ramavtalets bestämmelser. För närvarande utgår tillägg med 18.9 öre per krona. Då frågar jag mig själv och de övriga, som tala om de höga aekordslönerna: År en genomsnittslön för en yrkesarbetare med god vana av 1:87 per timme eller 4,000 kronor om året för stort? Vart vill man överhuvud taget komma? Hur stor anser ñian, att inkomsten skall vara för en fullgod arbetare? -
Jag begärde också en uppgift av en byggmästare, som jag ofta är underentreprenör till. Uppgifterna äro färska, de äro från 1941. Det gäller visserligen endast fem byggnadsarbetare. De hade sammanlagt 7,027 timmars arbete eller genomsnittligt 1,400 timmar var per år. De hade alltså arbetat 2/3 av tiden. Den sammanlagda inkomsten för dem var 12,836 kronor, vilket ger en genomsnittslön på 1: 83 per timme.
Jag är också i tillfälle att konstatera, att det råder höga kostnader inom den bransch jag företräder, men det beror ingalunda på arbetslönerna. Ackordslönerna äro betydligt lägre än tidigare. Höjning förekommer endast i de fall, där man tillämpar ramavtalets bestämmelser, men höjningen har uteslutande »sin grund i -de ovanligt höga materialpriserna, och jag tror, att man bör ingripa där i stället, om man överhuvud taget skall ingripa.
Härmed, herr talman, har jag också velat säga, att det är fel att generalisera efter en enstaka uppgift och döma en hel yrkeskår, som dock fullgör en i denna tid betydelsefull uppgift. Det är klart, att det i vissa enstaka fall kan gå till överdrifter beträffande byggnadsarbetarna, snickarna och murarna. Det är även så i den bransch jag företräder, men det gäller enstaka ackordssättningar, och ingen arbetare sysselsätter sig med enskild tillämpning vid varje arbetstillfälle. Han får tillämpa ackordsprislistan i dess helhet, och därför blir också årsvinsten sådan, att ingen vågar att anmärka därpå.
4,000 kronor per år eller 3,500 kronor per år att leva på i ett stadssamhälle är inte för mycket. Det kan ingen människa säga. Jag erkänner gärna, att det råder stor skillnad mellan landsbygdens löner och städernas, men inte förbättrar man detta genom att sänka lönerna för stadsarbetaren. Jag tror, att man får gå en annan väg. Man kan möjligen gå den väg, som man tidigare talat om både här och i en utredning, att. man försöker att bereda byggnadsarbetarna htet stadigare sysselsättning under året. Då tror jag också, att man kommer bättre till rätta med detta ackordssystem, som man i stort sett inte kan anmärka på, men där man kan få en rättelse i vissa detaljer. Lika väl som man på underhandlingens väg har fått rättelse eller bra förmåner för landsbygdens folk vad gäller ackordspriserna i den bransch jag företräder, tror jag också, att man med god vilja skall på underhandlingens väg kunna få en sådan rättelse även för övriga byggnadsarbetare.
lillen talman! Med dessa ord ber jag att få yrka bifall till utskottets hemstä an.
- Herr Strand: Herr talman! Jag skulle endast vilja lämna några uppgifter i anledning av inlägg, som gjorts sedan jag sist hade ordet.-
Jag skulle beträffande herr Anderssons i Bussjö uppgifter om förtjänsterna dar nere vilja säga, att den skiljaktighet, som han i sina korrigerade uppgifter kommertill - nagra -fa ören-i timmen - kan bero på. att jag i mitt anförande uppgivit för högt tillägg vid sidan om ackordsprislistorna, nämligen det tillägg, som inkluderar dyrtids- och semesterersättning. Räkna vi med det dyr
