Onsdagen den 27 maj 19-12. Nr 20. 91
Förslag till pensionsreglementen för arbetare m. m. (-Forts.)- rekt, sammanhang mellan lön och pension. Om utskottet hade anslutit sig till propositionen i denna punkt, tror jag det hade blivit omöjligt för oss att infor alla de människor, det här gäller, klargöra anledningen till denna skillnad, till att vi, när tjänstemännen fingo sina pensioner höjda, gingo tillbaka två år, under »det att vi när arbetarna fingo sina höjningar gjorde ett tvärstreck från en viss dag i framtiden och inte ansågo oss kunna gå samma tid tillbaka. -
Finansministern säger att om man beslutar detta för arbetarna, kan man inte fastställa någon bestämd tidpunkt, där höjningen skulle inträda. För konsekvensens skull bleve man tvungen att gå nästan hur långt tillbaka i tiden som helst. Det är sant att arbetarpensionern-a i och för sig ha varit för låga. Dessa arbetare ha krävt en höjning sedan lång tid tillbaka. Men vid en sådan höjning är det ju inte vanligt att gå alltför långt tillbaka i tiden. Om man vill ha en skälig gräns bakåt, kan det väl anses lämpligt att låta de högre pensionerna gälla från samma dag, som redan beslutats i fråga om tjänstemännen.
Om man vill resonera riktigt formellt, kommer man naturligtvis fram till den ståndpunkt som kommittén och med den finansministern intagit, men vill man resonera praktiskt och mänskligt, blir resultatet det som utskottet har kommit till.
Jag vill, herr talman, sluta med att yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Johanssen, Johan Bernhard: Herr talman! Jag åhörde med största intresse finansministerns redogörelse för sina synpunkter på det här föreliggande spörsmålet. Statsrådet Wigforss anförde enligt min mening övertygan-de skäl för den ståndpunkt han intagit i den kungl. propositionen. Jag skall icke upprepa vad som i det fallet anfördes, eftersom jag märkte att kammarens ledamöter själva med intresse åhörde statsrådets anförande.
Bankoutskottet har i sitt utlåtande anfört liknande synpunkter och kommer slutligen fram till att det endast kan anföras billighetsskäl till förmån för denna retroaktiva tillämpning. Jag vill emellertid framhålla, att det är en ganska allvarlig sak att bevilja en förmån retroaktivt. I statsutskottet bruka vi vara ytterst försiktiga, när det gäller retroaktiv verkan i något avseende. Ett sådant medgivande kommer nämligen alltid att åberopas i fortsättningen, när liknande önskemål komma fram. Jag måste för min del varna för den väg, som bankoutskottet här har anvisat.
Med hänvisning till den motivering, som statsrådet nyss har lämnat för sin ståndpunkt; propositionen, och med en varning mot att slå in på vägen med retroaktivn tillämpning, vilken kan komma att få konsekvenser i fortsättningen, ber jag saledes, herr talman, att i likhet med den reservant, som finnes antecåmašd vid utskottsutlåtandet, få yrka bifall till Kungl. Blaj:ts förslag oföran ra .
l herr Johan Bernhard Johanssons yttrande instämdelierrar l/Vohlin, Sundberg, Tamm och Andrén.
Herr Leander: Herr talman! Departementschefen säger, att man inte kan andra pensionerna för arbetarna varje gång ett nytt kollektivavtal träffas, och det ar- naturligtvis riktigt. Jag-vill emellertid påpeka att man ända Sedan -1939, ja t.-o. m. ända tidigare, vid kollektivavtalsförhandlingarna för arbetare i statens-tjanst haor överenskommit om s. k. rörligt till-ägg, som i viss mån anknutits till eller paverkatsav de tillägg av olika slag, som ha utgått till statstjänstemän under samma -tid, såsom dyrtidstillägg och rörligt tillägg.
- Nu ha emellertid pensionssakkunniga icke bara föreslagit, att arbetarpensionerna skola-liöj-as i förhållande till den löneökning genom tillägg av olika slag, som har inträffat under de senaste åren, utan de ha dessutoin höjt dessa pensioner en lönegrad. Genom att på detta sätt så att säga riikna upp arbetar
