16 Nr 21. Onsdagen den 3 juni 1942 f. m.
Ang. prisrabatteringen å matfett och mjölk. (Forts.)
flighet med taxeringsvärde mellan 10,000 och 20,000 kronor, böra kunna få rabattkort, om deras beskattningsbara belopp ej överstiga 250 kronor, Med tillämpning av här angivna regler kan antalet rabattkort för mjölk och matfett, vilket för närvarande utgör omkring 1,400,000 respektive 2,600,000, väntas nedgå till 1,300,000 respektive 2,250,000.
- Mjölkrabatten föreslås höjd från nuvarande 10 öre per liter till 15 öre per liter och matfettsrabatten från nuvarande 1 krona 50 öre per kilogram till 2 kronor per kilogram. Någon köttrabatt föreslås icke. Värdet av mjölkrabatten, som nu utgör 18 kronor 25 öre per person och år, kommer enligt förslaget att öka till 27 kronor 30 öre och värdet av matfettsrabatten från nuvarande 19 kronor 50 öre per person och år till 26 kronor. Årskostnaderna för mjölkrabatterna beräknas stiga från nuvarande 26 miljoner kronor till 35.5 miljoner kronor och för matfett-srabatterna. från nuvarande 51 miljoner kronor till 58.5 miljoner kronor. Därtill kommer ett belopp av omkring 2.3 miljoner kronor för att lantarbetare och havande kvinnor skola kunna erhålla, mjölkrabatt.
Herr Franzon: Herr talman! Jag ber först att till herr statsrådet och chefen för folkhushållningsdepartementet få framföra mitt tack för svaret liksom för att jag i god tid fått taga del av detsamma.
När nu en proposition samtidigt är avlämnad angående nya bestämmelser beträffande prisrabatteringen, kan man måhända vänta med att gå in i en detaljdebatt. Jag vill emellertid här avge en förklaring om hur jag såg på denna fråga, då jag framställde interpellationen, och vad själva syftet var med denna interpellation. Jag hade den bestämda uppfattningen, att alltför många personer fått rabattkort och att den summa på inemot 100 miljoner kronor, som finnes upptagen i årets stat till detta ändamål, -på så sätt fördelas på allt för många händer, under det att de verkligt behövande, de lägre inkomsttagarna, inte hade den nytta av rabatteringen, som man hade rättighet att fordra inom ramen av detta stora anslag. Nu förhåller det sig naturligen så när det gäller dessa bestämmelser, liksom även ransoneringsbes-tämmelserna över huvud taget, att man får pröva sig fram. Erfarenheterna från den praktiska tillämpningen göra, att ändringsförslag så småningom måste komma fram, och det ändringsförslag ifråga om prisrabatteringen, som herr statsrådetidag har framlagtisin proposition, är ju den fjärde ändringen sedan krisens utbrott.
Syftet med min interpellation var att möjligtvis komma till det resultatet, att man inom ramen av nuvarande anslag på 100 miljoner skulle kunna ge de verkligt behövande en något större rabatt. Jag anförde då som ett exempel min egen stad, som- har 5,300 invånare och av vilka 2,483 hade rabattkort,- eller när- mare 47 procent. Av den utredning, som liwsm-d- ° företagit och som överlämnats till herr statsrådet, framgår att genomsnittssiffran i landet över utlämnade rabattkort håller sig vid omkring 41 procent av hela befolkningen. Herr statsrådet omnämnde, att han i god tid vid årets början anmodade livsmedelskommissionen att hos kristidsnämnder och kristidsstyrelser höra efter, hur rabattsystemet verkat och även hur det skulle verka, om detta system utökades till att omfatta flera livsmedel. Det var som ledamot av Stockholms läns kristidsstyrelse jag framställde interpellationen. Hade jag haft reda på att en utredning var i gång, hade jag givetvis inte gjort det. Emellertid hade livsrnedelskomniissionens skrivelse till kristidsstyrelserna samma datum som min interpellation, den 14 februari. Vi hade frågan uppe i vår knstidsstyrelse .strax dessförinnan, och det var efter samråd med mina kamrater i denna styrelse som interpellationen framställdes. -
Det hade kommit otaliga förfrågningar från krishdsnämndernas ordförande till mig såsom ledamot av kristidsstyrelsen, om man inte skulle kunna motse
