30 Nr 21. Onsdagen den 3 .juni 1942 f. m.
Ang. statens järnvägars personalförteckning m. m. (Forts)
Jag har emellertid velat lämna denna upplysning om persgnalkommissionens uppgift. Det tillsattes ju en särskild kommitté, som hade till uppgift att revidera tjänsteförteckningen, och jag tycker det är litet egendomligt, att dessa. saker ha kunnat blandas ihop på sätt som skett.
J ag-har, herr talman, inget yrkande.
Herr Leander: Herr talman! Jag hade icke tänkt yttra mig i denna fråga. men jag finner det vara skäl att göra några allmänna randanmärkningar. i
Utskottets ärade ordförande säger, att utskottsförslaget är resultatet av en omfattande och noggrann utredning. Det kan jag inte betvivla. Jag vill emellertid påpeka, att denna fråga varit mer eller mindre aktuell under många år, ja, ända sedan 1919, då senaste tjänsteförteckningsrevisionen företogs. Under hela denna tid, då praktiskt-taget ingenting gjorts, har likväl den organisatoriska och tekniska iitvecklingen vid de olika statsverken medfört förändringar i de skilda befattningshavaregruppernas arbetsuppgifter på ett sätt som skulle motivera och berättiga en förändrad lönegradsplacering.
Nu säger ju departementschefen i direktiven, att det icke kan bli tal om någon uppflyttning av hela lönegrupper, och detta ha naturligtvis de sakkunniga accepterat, även om de säga, att de i viss mån icke kunna anse sig förhindrade att föreslå en sådan uppflyttning, då utvecklingen lett till att det med viss eller vissa befattningar förenade arbetet kan anses mera markerat avvika från vad som tidigare varit fallet. Det är ju klart, att genom utvecklingen under alla dessa år arbetsuppgifterna ganska markerat förändrats, och jag vågar göra gällande, att de ha förändrats i så pass hög grad, att förändringen skulle ha motiverat en större och mera noggrann justering av tjänsteförteckningen än nu blivit fallet. Det är naturligtvis beklagligt, att denna justering tillkommit i ett tidsläge, då de ekonomiska och statsfinansiella förhållandena måste mer än annars ålägga all möjlig sparsamhet.
Jag vill påpeka, att det är i mycket, mycket ringa grad, som någon förändring har skett i de lägre lönegraderna. Jag förstår mycket väl, att det är lättare att företaga förändringar i de högre lönegraderna, där det bara gäller enstaka befattningshavare eller i varje fall ett mindre antal befattningshavare, än i de lägre lönegraderna, som omfatta ett betydligt större antal personer. Det blir ju helt andra ekonomiska konsekvenser, och dessutom finns det väl även andra skäl, som göra sig gällande, när det gäller högre befattningshavare. Jag vill understryka, att det resultat, som denna revision av tjänsteförteckningen har medfört, är långt ifrån vad personalen ansett sig ha skäl att förvänta, och jag är också övertygad om att detta endast är ett provisorium. Det är alldeles självklart, att det för en hel del personalgrupper vid statens affärsdrivande verk gäller vad statsutskottet säger angående telefonisterna: »Utan att förneka att hithörande, telefonistkåren berörande spörsmål kunna vara förtjänta av ytterligare överväganden. . . ." Det finns säkerligen en hel del andra grupper, vilkas problem kunna vara förtjänta av ytterligare överväganden och, därom är jag övertygad, inom en mycket snar framtid tvinga sig fram till förnyad prövning.
Med understrykande av att det resultat som nu föreligger icke kan anses på något sätt slutgiltigt eller tillfredsställande och att det måste ske en omredigering, kanske ganska snart, ber jag att få sluta. Jag har, herr talman, intet yrkande, då jag anser att det skulle vara tämligen lönlöst.
Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, bifölls vad utskottet i det nu föredragna utlåtandet hemställt.
