Onsdagen den 3 juni 1942 f. m. Nr 21. 29
Ang. statens järnvägars personalförteckning m. m. (Forts.) till förmån för de framställningar, som ha gjorts i några avseenden, har utskottet ändå icke ansett sig kunna -direkt förorda en uppflyttning från en lönegrad till en högre. Ty på den tid, varunder ett ärende behandlas av utskottet, .är det icke möjligt för utskottet att kunna helt överblicka de konsekvenser som en sådan uppflyttning skulle kunna medföra. Ett sådant beslut kan nämligen vid en kommande riksdag ge anledning till att motioner väckas, vari det med åberopande av detta beslut såsom ett slags jämförelse framställes yrkande om uppflyttning på ytterligare flera andra punkter. Genom att skriva på det sätt vi gjort ha vi därför ansett oss ge uttryck för vår förståelse för vad som-på vissa punkter har framförts, vilket ju måste ge anledning till en omprövning inom vederbörande departement och hos vederbörliga myndigheter som handlägga dessa ärenden, alltså en förnyad omprövning och ett förnyat övervägande med hänsyn tagen till alla de på frågorna inverkande omständigheterna. Vi ha således i stort sett tillstyrkt propositionen men gjort de uttalanden, som herr Anderberg nyss här citerade.
Jag vill med detta, herr talman, be att få yrka bifall till statsutskottets hemställan.
Herr Forslund: Herr talman! Jag tror inte det finns anledning att göra några erinringar mot statsutskottets egna uttalanden i detta utlåtande och det slut, vartill utskottet kommit, och det är inte heller i det syftet jag har begärt ordet, men det förekommer i utlåtandet en passus, hämtad ifrån propositionen, som kanske icke är alldeles riktig. Vissa grupper av statens järnvägars personal ha nog i denna revision av tjänsteförteckningen kommit att behandlas ogynnsammare än motsvarande personal i andra verk, men när det här såsom ett av motiven för ett sådant förfarande anföres, att den personalkommission, som har fungerat för statens järnvägar, icke framlagt något annat förslag, vill jag lämna en upplysning, eftersom jag själv varit med om att tillsätta denna personalkommission. J ag vill påpeka, att denna kommission aldrig haft till uppgift att göra en verklig revision av tjänsteförteckningen utan hade ett annat uppdrag. Det förekom varje år, att personalen ville göra gällande, att personalen inom de grupper, för vilka Kungl. Maj:t fastställt antalet befattningshavare, fick utföra arbete, som var av större värde än det som egentligen borde tillkomma dem med hänsyn till deras placering i lönegrad. På grund av dessa ständiga tvister mellan personalen och ledningen för verket bestämdes det i fullt samförstånd med vederbörande verksstyrelse och personalorganisationer, att de gemensamt skulle få Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa en översyn genom studier av de skilda arbetsplatserna och på grundval därav framlägga förslag om eventuella justeringar i antalet befattningshavare inom respektive grupper. Det är således felaktigt, *när man i propositionen skriver, att man icke kan biträda denna framställning om t. ex. reparatörernas inplacering i åttonde lönegraden därför att personalkommissionen icke har föreslagit någon sådan ändring. Det är felaktigt därför att personalkommissionen aldrig har haft i uppdrag att framlägga något sådant förslag. Den stora tvisten där gällde, huruvida personal, som inte ens var reparatörer, fick utföra reparatörsarbete och om reparatörer fingo utfora arbete som tillkom förste reparatörer. Tvisten gällde således antalet befattningshavare i respektive tjänstegrader.
- För övrigt synes det mig- ganska självklart, att om det kan behövas reparatorer i åttonde lönegraden vid telegrafverket och vattenfallsverket, så finns det starka skal att fråga sig: varför skulle inte samma skäl tala för att reparatörerna vid statens Jarnvagara kunna placeras i samma lönegrad? Man har kanske anledning att. stalla-den-fragan även beträffande andra befattningshavare vid statens jarnvagar, vilka jag inte nu skall räkna upp.
