Onsdagen den 3 juni 1942 f. m. Nr 21. 39
Ang. vägväsendets förstatligande. (Forts.)
Såsom i den till utskottsutlåtandet fogade reservationen framhållits - det har även utskottet sagt i sitt utlåtande har den nuvarande vägorganisationen ej fungerat längre än från och med år 1937. Den organisation, som då kom. till stånd efter en omsorgsfull utredning, har visat sig vara en för vårt land ändamålsenlig organisation. Den är uppbyggd på den gamla principen om kommunernas självbestämningsrätt, och väglagen har också kommunallags natur. ivägdistrikten gjordes större, något som möjliggjort en ökad maskinell drift och anställande av särskilt utbildade arbetsledare och överhuvud taget åstadkommit en mera rationell arbetsorganisation. I de yttranden, som länsstyrelserna avgivit över de sakkunnigas förslag, vilket lagts till grund för propositionen, ha dessa - liksom även departementschefen i propositionen - vitsordat att den vägorganisation som trädde i kraft den 1 januari 1937 genomförts på ett ri stort sett tillfredsställande sätt. Även utskottet ger ett gott betyg i detta avseende, i det att utskottets majoritet yttrar på sid. 5: .
»Vid bedömandet av den nuvarande organisationens ändamålsenlighet kan man väl, enligt utskottets mening, icke bortse från de betydande insatser, som gjorts av vägstyrelserna till främjande av den snabba utvecklingen på detta område. Med hänsyn till de möjligheter, som stått vägstyrelserna till buds, måste dessa anses ha handhaft sina uppgifter på ett, i stort sett, mycket tillfredsställande sätt» . .
Det är ju allmänt bekant att vägväsendet gjort betyd-ande framsteg under den tid detta system tillämpats. Betydelsefulla erfarenheter ha vunnits, och den nya organisationen har nu hunnit genomföras i full utsträckning. De olika vägdistrikten ha sålunda byggt garage, de ha uppköpt maskiner och äga nu fullständiga maskinparker, de ha anställt arbetsledare, och de ha förvärvat fastigheter för garagen och för arbetarbostäder. i
Det var därför med ganska stor förvåning landsbygdens befolkning och särskilt dess ledande kommunalmän mottogo det försl-ag som de sakkunniga framlade. Det innebär ju ett fullständigt avskaffande av den nuvarande väglagen och av vägkommunerna och vägväsendets totala förstatligande. En ny organisation skall byggas upp med statliga ämbets- och tjänstemän som skola övertaga den nuvarande vägkommunens uppgifter. Aven sådana ärenden som t. ex. byggande eller omläggning av allmän väg, intagning till allmänt underhåll av vägar eller indragning av allmän väg från det allmänna underhållet skola enligt förslaget i största utsträckning göras beroende av beslut av ett centralt ämbetsverk i Stockholm.
Formellt har detta ärende aktualiserats genom att kommun-alskattebered- ningen gjort en framställning till vederbörande departementschef. J ag måste säga att det nästan verkar, som om denna framställning hade gjorts på beställning. I varje fall tycks ett intimare samarbete i det avseendet ha ägt rum, ty 1 anledning av denna kommunalskatteberedningens framställning tillsatte dåvarande departementschefen dessa sakkunniga och meddelade dem direktiv för deras utredningsarbete. Dessa direktiv präglas av en mycket olycklig ensidighet. Utredningen har inte haft att pröva, huruvida andra möjligheter till vägskatteutjämning än ett fullständigt förstatligande vore tänkbara, eller överhuvud taget frågan -om vägväsendets ändamålsenliga organisation. Enligt direktiven har utredningen endast haft att klarlägga, huru ett förstatligande av vagväsendet borde utformas. I ett yttrande från en länsstyrelse har också framliallits att sammansättningen av utredningskommittén är sådan att den tekniska ledningen har dominerat och att således redan genom sammansättnmgen av kommittén utredningsarbetet skulle få det föreliggande resultatet.
Kungl. Maj:t föreslår nu att riksdagen i princip skall besluta om vägväsendets på landet fullständiga förstatligande. Vid detta besluts fattande i dag
