40 NI 21. Onsdagen den 3 juni 1942 f. m.
Ang. vägväsendets förstatligande. (Forts) finnas inga alternativ att väga emot varandra. Några undersökningar om möjligheterna till reformer inom den nuvarande organisationens ram föreligga inte. Några alternativ i fråga om möjligheterna till skatteutjämning finnas icke. Man har ingenting att jämföra med, när det gäller att bedöma förtjänster eller brister. De sakkunniga ha helt förbigått denna del av problemet, och propositionen följer i princip de sakkunnágas huvudlinje.
Reservanterna ha den uppfattningen, att en hel mängd frågor, som sammanhänga med vägproblemen, kunna regleras på ett lämpligt sätt, utan att väghållningen förstatligas. Genom statens fullständiga övertag-ande av vägväsendet på landet skulle en mycket viktig kommunal självförvaltningsuppgift i ett slag överföras till ett centralt ämbetsverk och dess lokala förvaltning. Enligt den nuvarande organisationen ha vägkommunerna och staten samverkat på så sätt, att kommunerna .handhaft väghållningen och burit en viss del av kostnaderna härför, medan staten beviljat övriga medel samt ställt den särskilda tekniska sakkunskap, som varit erforderlig, till förfogande. De medel, som staten har ställt till vägväsendets förfogande, ha på olika sätt varit mycket strängt kontrollerade. Genom det nuvarande systemet har den praktiska lmnnigheten hos bygdens förtroendemän och de- tekniskt kunniga äm-bets- männens insikter samtidigt utnyttjats, och de olika organen ha kompletterat varandra på ett sätt som varit till stor fördel för vägväsendets utveckling. Det måste befaras, att vägärendenas centralisering till ett tekniskt ämbetsverk i Stockholm lätt kommer att leda till att de olika bygdernas intressen icke komma att vin-n-a samma beaktande som tidigare. För bygdernas invånare upplöses sambandet mellan det lokala vägnätets tillstånd och deras egna ekonomiska prestationer, och d-ärigenom förloras det kontrollerande arbete och den erfarenhet, som hittills har kunnat utnyttjas på det hållet. Reservanterna framhålla också i sitt yttrande: »Vederbörande myndigheter få emellertid en för kanske lång tid framåt snäv ekonomisk ram, inom vilken de olika anspråken skola tillfredsställas. Följden härav måste befaras bli, att verket» - det är det centrala verket som avses - »hos vilket avgörandet i praktiken sannolikt kommer att ligga, i sitt avvägande av skilda behov kan komma att fatta beslut, vilka för den berörda bygden te sig otillfredsställande. Inom verket förefintlig sakkunskap kan nämligen aldrig ersätta bygderepresentanternas insikter i de lokala problemen» Organen kunna komplettera varandra, men den tekniska sakkunskapen kan aldrig ersätta den praktiska erfarenheten hos de kommunala förtroendemännen. I och med att vägstyrelserna och vägstämmorna försvinna såsom organ för kommunal självförvaltning, upphör också bygden att äga tillgång till personer med verklig inblick 1 vägväsendets problem, ty de nya organ som föreslås, vägnämnderna, komma inte att ha hand om några ekonomiska frågor eller någon förvaltning -av något slag. Dessa vägnämnder komma därför inte att erhålla den tillräckliga insikt i vägförvaltning och vägekonomi, som är nödvändig för att de skola kunna effektivt bidra till vägfrågornas riktiga lösning. Det finns således mycket starka anledningar att befara, att den föreslagna organisationen skall få ogynnsamma verkningar beträffande lösningen av landsbygdens vägproblem, och det har också understinkits på ett synnerligen kraftigt sätt i avgivna yttranden - man kan här tala om massavstyrkande yttranden. -
Det finns i denna stora fråga värden som inte kunna direkt mätas i pengar. Frågan innehåller, som jag erinrade om i början av mitt anförande, många olika problem. När det gäller intagning till allmänt underhåll eller indragning fran allmänt underhåll av enskild väg, gör sig stark oro gällande, atto bygdeintressena inte skola komma till sin rätt. Vägnämnderna bli, som någon yttrade,
