45 NI 21. Onsdagen den 3 juni 1942 f. m.
Aug. vägväseøadets förstathgande. (Porta) ojämnt och i åtskilliga fall synnerligen hårt. Med hänsyn till de spörsmål, som kommunalskatteberedningen hade att utreda, vore det därför synnerligen önskvärt, om genom vägskattens avlyftande från det kommunala skatteunderlaget dels kunde vinnas en välbehövlig lättnad i den kommunala skattebördan, dels ökade möjligheter skapas för en bättre lösning av den svåra frågan om en rättvis kommunal skatteutjämning. Den ojämna fördelning av väghållningsbördan, som här påtalas, är anmärkningsvärd i flera hänseenden. Den innebär först och främst en markant skillnad mellan städer och landsbygd. Vid en inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under år 1940 gjord undersökning visade det sig att den genomsnittliga bördan för 52 städer, för vilka fullständiga uppgifter förelågo beträffande underhåll och byggande av för biltrafiken viktiga vägar, efter avdrag för statsbidrag utgjorde 16 öre per skattekrona. Den genomsnittliga utdebiteringen av vägskatt för landsbygden utgjorde samma år .1 krona 42 öre. Aven om man besinnar att städernasväghållningskostnader i realiteten bli större genom att de vägar och gator i städerna, som motsvaras av enskilda vägar på landet, i stor utsträcknmg tagas i anspråk för den allmänna samfärdseln, är det dock uppenbart att här föreligger en disproportion som är orättvis, i -all synnerhet med hänsyn -till att de för allmänna samfärdseln viktiga trafiklederna blivit ett intresse ej blott för landsbygden, utan för hela riket. Det måste, så vitt jag förstår, ovara en angelägen uppgift, ej minst ur landsbygdsmtressets synpunkt, att fa denna orättvisa avhjälpt genom att vidga det skatteunderlag, på vilket vägskattebördan bör vila.
Men det är icke blott mellan land och stad, som väghållningsbesväret är ojämnt fördelat, Aven mellan olika delar av landsbygden aro forhallandena starkt varierande. 1940 var den lägsta vägskatten 40 öre och deno högsta 4 kronor 84 öre per skattekrona. Till dels kunna skillnaderna bero .på de olika sätt, varpå väghållningen ombesörjes och finansieras, men huvudsakligen torde den dock bero på väghållnmgsskyldighetens omfattning i forhallande till skatteunderlaget. Ojämnheten försvåras ytterligare daorigenom, att i- regel distrikt med hög vägskatt innesluta kommuner, som på grund av bristande skatteunderlag ha en onormalt hög kommunalskatt. Borttagandet av vagskatten blir därmed av ännu större betydelse ur skatteutjamningssynpunkt. Den föregående ärade talaren erinrade om att enligt en-av kommunalskatteberedningen gjord sammanställnmg, grundad på debiteringen 19-38, skulle geno2in vägskattens borttagande antalet skattetyngda kommunen minskas fran Lin* till 1,325, d. v. s. med nära en tredjedel. Dan papekade icke. Vllket -<-ï10-0k 01 beaktas, att detta skulle -bli av betydelse aven for staten,-da man dašlgeflåï skulle väsentligt kunna inskränka det allmänna skatteutjamningsfor aran e med desskostiiader och olägenheter. - d f
Önskvärdheten av en utjämninguav den art, vartill det nu framlagl annorslaget syftar, erkännes av" alla. Aven creservanterna ge det-sin ans u g, men tro sig kunna förverkliga önskemalet gghom fifldïß, 191111116 ägiioipqti pande reformer. Det är givetvis ostridigt, att en- del kan -vinn-as rebain ånlom nuvarande organisations ram. Men detta skulle bli av relatiåt rångal 6 yhe 1:9» och fördelarna skulle inte kunna kopas utan .andra bety an ek Ollagilšlli o e: Det bör bl. a. uppmärksammas att till dessa olagenheterbawißen S-11 Bntïfß» Om ytterligare minskning i värdet av den kommunala själv es amllngsfö» .- S
- ° lä en att bevara. Ju storre statens bidrag man nu förklarar sig vara sa ange g t tt t t får im till väghällningsbördan blir, desto mera kan rnan all 2188]? a S a en tresse av att kontrollera det satt, på vilket fragflflä- avßälfas- knaden av ett
Den föregående ära-de-ta.laren faste stort aväeenffš ïfl:l-Vsâ bedömningen alternativ. som kunde ställas emot det iiuvaran e ors age v
