Onsdagen den 3 juni 1942 f. m. Nr 21. 53
Ang. väg-väsendets förstatligande. (Forts.)- säga endast har på känn. Jag vill för min del inte underlåta att säga, att Jag inte känner någon hundraprocentig säkerhet för att inte en statlig vägorganisation i vissa avseenden kommer att medföra en administrativ fördyring. Jag tror emellertid också - och här rör jag mig således endast med antaganden, som för mig äro mer eller mindre vissa - att en statlig vägorganisation i andra avseenden skulle komma att medföra sådana fördelar, att den eventuella fördyringen skulle uppvägas. Utskottet har emellertid varit angeläget att varna för en överorganisation och mana.t att gå försiktigt fram både i fråga om anställande av ordinarie personal och med dennas inplacering i lönegrader. Detta gäller både den centrala ledningen och distriktsförvaltningen. På en punkt har utskottet särskilt motiverat denna försiktighet. Det gäller frågan om ingenjörsorganisationens utbyggande inom distriktsförvaltningarna och frågan om tillskapande av de s. k. övervägmästarbefattningarna.
Jag vill också erinra om att utskottet funnit det lämpligt, att den revision av vägförvaltningen, som skall äga rum, förlägges utanför det centrala verket i stället för att förläggas inom verket, som Kungl. Maj:t föreslagit. Den föregående ärade talaren fäste på tal om revisionen och kontrollen ettivisst avseende vid att de kommunala revisorernas befattning med granskningen av väghållningen skulle upphöra. Han trodde, att det skulle innebära en mycket stor försvagning av kontrollen. Jag kan tyvärr inte dela denna hans optimistiska uppfattning. Jag kan inte värja mig för intrycket, att den kommunala revisionens möjligheter att utöva ett verkligt inflytande över den tekniska och ekonomiska förvaltningen av väghållningen ha varit relativt små. Den verkliga kontrollen över hur vägstyrelserna handhaft vägväsendet i sina distrikt har dock utövats av vägingenjörerna i länen och på vägingenjörskontoren.
Det har också, herr talman, till slut påpekats, att den nuvarande organisationen inte blivit prövad tillräckligt länge och att det är en överflödsgärning att under sådana omständigheter ersätta den med en ny. Den nuvarande organisationen har väl dock prövats tillräckligt för att visa vad man på sina håll hade på känn redan vid dess tillkomst, nämligen att man genom denna organisation inte skulle vinna den rationalisering av vägväsendet, som de växande tekniska kraven och den växande ekonomiska omfattningen göra behövlig, och att den ej heller förmår åstadkomma den jämnare och rättvisare fördelning av väghållningsbördan, som är ännu mer nödvändig. Vet man detta redan nu - och den saken torde vara ganska gott omvittnad från olika hålla - är det väl ingen anledning att behålla den gamla organisationen endast därför, att den ej hunnit få så många år på nacken, att den verkar ärevördig och ur den synpunkten helt enkelt framtvingar en ny organisation.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr statsrådet Rosander: Herr talman! Den fråga, som nu är föremål för riks-dagens behandling och avgörande, är av en betydande storleksordning och stor räckvidd, och om det av Kungl. Maj:t nu framlagda förslaget vinner riksdagens bifall och ett förstatliganda-av vägväsendet på landet i anledning harav kommer till stand, bliva verkningarna av förslagets genomförande av genomgripande beskaffenhet på ett flertal områden.
Med hänsyn tillofrågans vikt och betydelse har Kungl. Maj:t också ansett det lämpligt -att på detta stadium av arbetet inhämta riksdagen-s yttrande angående huvudgrunderna för ett förstatligande av den allmänna väghållningen på landet.
- l det läge, vari denna fråga befinner sig efter utskottsbehandlingen, saknar Jag anledning att här nu redogöra för samtliga de skäl, som tala för ett förstatligand-e, och de skäl, som tala mot en sådan vittgående åtgärd. Skälen
