54 Nr 21. Onsdagen den 3 juni 1942 f. m.
Ang. vägväsendets förstatligande. (Forts) för och emot äro utförligt behandlade i propositionen och hava i utskottsutlåtandet överskådligt och klart sammanförts, och jag kan därför här hän. visa till denna sammanställning. Efter redovisning av samtliga dessa skäl för och emot och -en avvägning av skälens vikt och betydenhet kommer utskottets majoritet å sid. 10 i utskottets utlåtande till det resultatet, att ett förstat. Iigandc av vägväsendet på landet skulle medföra betydande fördelar. Efter det utskottet närmare angivit dessa fördelar har utskottet funnit sig böra tillstyrka statens Övertagande av den allmänna väghållningen på landet.
Sed-an utskottet sålunda i huvudsak biträtt förslaget, behandlar utskottet i fortsättningen av utlåtan-det en del detaljspörsmål och anger därvid sin ståndpunkt till desamma. Vad utskottets majoritet härutinnan anfört finner jag icke anledning upptag-a till närmare behandling, då detsamma i sin helhet ärav den vikt och betydelse, att det bör beaktas vid den fortsatta behandlingen av det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget, om riksdagen nu fattar positivt beslut i frågan. -
Reservanterna i utskottet synas i .stort sett vara ense med majoriteten i fråga om vilka skäl, som tala för och emot ett förstatligande. Om vikten och betydelsen av skälen och deras ad-derade kraft råder dock, synes det mig, meningsskiljaktighet mellan utskottets majoritet och reservanterna. Reservanterna hemställa nämligen, under framhållande av att de icke kunnat godtaga den av departementsichefen förordade reformen, om en allsidig och förutsättningslös utredning rörande utjämning av landsbygd-ens vägskattebörda samt rörande i övrigt behövliga ref-ormer på vägväsendets område.
J ag medger gärna, att här liksom så ofta aniiorledes skälen kunna var-a åtminstone i viss mån svårbedömda, och att det är förenat med betydande svårigheter att i detta komplicerade spörsmål riktigt bedöma desamma. Verkan i framtiden av ett visst skäl kan ej med vi-sshet förutsägais. Flera faktorer, som måhänd-a ligga förborgade i den framtida utvecklingen, kunna* här komma till och giva det förmodade resultatet en annan storleksordning än den, som man nu kan hoppas. -
Även med beaktande härav och efter tagen del av vad reservanterna anfört synes mig dock anledning saknas att frångå den ståndpunkt, som intagits i propositionen och i utskottets utlåtande.
Till stöd härför vill jag utöv-er och vid sidan av vad propositionen och utlåtandet innehålla anföra följande.
Departementsichefen är ense med reservanterna därutinnan, att den nuvarande vägorganisationen i stort sett väl handhaft sina uppgifter. Vägarna ha i allmänhet väl tillgodosett trafikens starkt stegrade krav. Av det förhållandet, att den nuvarande organisationen har sina förtjän-ster, kan dock icke dragas alltför vittgående slutsatser. Man kan sålunda icke därav sluta, att en statlig vägorganisation sfkulle vara mindre lämpad att ombes-örja väghållningen än den nuvarande. Det torde icke med fog kunna besitridas, att en statlig -väg- förvaltning under enhetlig ledning har större förutsättningar att effektivare utnyttja person-al och maskiner. Personalen kan disponeras för uppgifter i alla delar av landet. Även maskiner kunna oberoende av vägdistriktens nuvarande gränser dirigeras till de platser, där de bäst behövas, varigenom maskinuppsättningen begrän-sas. Vidare vinnas .större förutsättningar f-ör- gemensamma inköp för förrådsrörelsen. Härigenom kunna mellanhänder elimineras och inköpen göras på lämpliga ti-dpunkter, något som m-åste förväntas leda till en minskning av kostnaderna för förrådsrörelsen. o -
Till stöd för sin hemställan ha reservanterna bl. a. aberopat, att l? lansstyrelser avstyrkt sakkunnigförslaget. Granskar man emellertid de skal, som länsstyrelserna därvid framfört mot reformen, sk-all man finna, att de anforda
