60 Nr 21. Onsdagen den 3 juni 1942 f. m.
Ang. vägväsendets förstatligande. (Forts) ungefär hälften av de nuvarande vägdistriktens, storlek. Jag vet i förväg - tv vi ha hört detta så många gånger förr - att man kommer att säga att det gäller vägmästardistrikt och inte vägdistrikten. Ja, men i praktiken niina herrar, blir det i alla fall så, att det distrikt, som skall skötas av en vägmästare inte annat än i vissa undantagsfall kommer att kunna få sina maskiner över: flyttade till andra mindre områden i närheten. Det har sagts av herr Elon Andersson, att .utan tvivel skulle en hel del vinnas, om man kunde omreglera dilslërrilšänisuñgaâlreåzištnïiåitten gang utan att helt forstatliga dem. Det vill jag ge
Det hittillsvarande vägväsendets män, som ha så lång erfarenhet, kunna inte - och det får ingen undra på - med någon särskild glädje motse, vad som skall komma, inte därför att de själva därigenom skola bli avkopplade, ty det ar en sak, som jag tror de 1 allmänhet ta mycket lugnt, utan därför att de inte kunna inse och tro, att hela systemet skall bli bättre - vare sig billigare eller tekniskt mera fulländat - än det hittillsvarande.
Vad är det då, som man tror sig kunna vinna? Jo! J ordbrukarna och landsbygdens folk ha särskilt fastnat för detta, som står som en lockelse i allra högsta grad, att man skall bli av med vägskatten. Den saken är ju säker enligt det förslag, som har kommit fram, men man har därför ingen som helst säkerhet annat än i vissa påståenden nu för att man inte skall få någonting annat, som blir lika tyngande, nämligen nya skatter.
Här har i dag talats om de remissvar, som kommit angående sakkunnigbetänkandet, och jag tror, att det är ganska märkligt, att man, när så enastående likartade svar kommit in bland annat från länsstyrelserna, nu utan vidare fullkomligt sätter sig över all den sakkunskap, som finns både i länsstyrelserna och på vägstämmorna. Jag och många med- mig ha blivit mycket förvånade över att den nuvarande kommunikationsministern trots alla avstyrkanden verkligen så här i en hast velat lägga fram det förslag, som nu ligger på riksdagens bord, och därmed också velat vara -med om att avskaffa en viktig del av den kommunala självstyrelsen. Man försöker - och det har redan förts fram i riksdagen i dag - påstå, att den del av den kommunala självstyrelsen, som nu skulle avskaffas, är av mindre väsentlig art. Man har t. ex. sagt, att den bara är sken och ingen verklig realitet. Men under den tid, vägstyrelser och vägstämmor funnits, ha ju likväl deras beslut i det fullkomligt överväldigande antalet fall blivit godkända av länsstyrelserna och alltså förverkligats. Vägstyrelser och vägstämmor kunna visserligen betraktas som enbart rådgivande organ, men i verkligheten har det väl ändå utvecklat sig så det tror jag, att var och en som känner till förhållandena på landsbygden måste ge mig rätt i att de beslut, som fattats av vägstämmorna, i allmänhet blivit bestående. Sååunâa har den kommunala självstyrelsen på detta område varit ganska bety an e.
Nu skall man ersätta denna del av självstyrelsen genom att sätta till vägnämnder och distriktsvägnämnder. För min del hör jag till dem som anse, att skall man ha något surrogat - som det kallats här i dag - för den hittillsvarande självstyrelsen, är det bättre, att ha vägnämnder och distriktsvägnämnder än att bara låta kommunalstämmorna uttala sig i frågorna, såsom framkastats tidigare i diskussionen. Det där ordet "surrogat" tycker jag för min del passar utomordentligt här. Men det är inte bara ett surrogat, utan det är ett ytterligt obetydligt surrogat för det inflytande, som landsbygden hittills har utövat genom sina organ. Dessa vägnämnders befogenheter äro synnerligen obetydliga, trots att de kanske i propositionen och av utskottet i n-ågon mån ha utvidgats, sedan de föreslogos av de särskilda sakkunniga.
