Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/503

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Onsdagen den 3 juni 1942 f. m. Nr 21. 61

Ang. vägväsendets iörstatligande. (Forts.) Jag kan naturligtvis inte underlåta att beröra även frågan om huruvida -det mindre vägnätet ute på landsbygden kommer att lida av ett förstatligande eller inte. Man har ju i propositionen och utskottsutlätandet försökt att komma fram med vissa garantier för att inte, såsom det fruktas, det mindre vägnätet skall bli lidande. Jag hör till dem, som emellertid misstänka, att om några är kommer man på landsbygden att säga, att de landsbygdsrepresentanter, som gingo in för förstatligandet, säkerligen ha kommit att vålla landsbygdens mindre vägnät synnerligen stor skada. Man kan ju säga, att man skall anslä ett visst belopp som garanti för att inte proportionsvis mindre medel än hittills komma det mindre vägväsendet till godo. Detta kan man yttra i ett utskottsutlåtande nu, men är det någon säkerhet för att det blir så i verkligheten? Hur blir det, mina herrar, om bensinskattemedlen, som man i utskottet tröstar sig med, när det gäller finansieringen av det hela, under fortsatta normala tider kanske inte flyta in i den utsträckning, som man har väntat sig, utan man blir tvungen att gripa till den vanliga statsskatten - vilket jag tror kommer att bli nödvändigt i mycket stor utsträckning? Vad kommer då, exempelvis städernas befolkning att säga om att den skall bli delaktig i kostnaderna för det mindre vägnätet? Är det inte sannolikt, att dessa män-niskor dä komma att förklara, att det är det större vägnätet, -huvudvägarna, som stadsborna ha intresse för, och att de inte kunna finna sig i att, om inte bensinskattemedel eller sadant finnsntill förfogande, de genom statsskatten skola behöva bidraga till det mindre vagnatet. Dä kommer man kanske att här i riksdagen få höra något annat än vad som i dag hörs från olika häll. Dä kommer kanske städernas befolklfiingd att bli mycket njugg med bidrag till det mindre vägväsendet på landsyg en. Jag är fullkomligt övertygad om - och det tyg;- jag att många här i kammañenuocksä kunna hälla med om - att hade landsbygdens befolkning mera a- mant kunnat guora sin rost direkt gällande, hade vi i dag sluppit ett forstatligande av vagvasendet. Jag vet, att man ute i vär vidsträckta landsbygd är synnerligen oroad över det beslut, som man tror att riksdagen i dag ämnar fatta. Jag tror för min del inte, att riksdagens ledamöter i allmänh t ha ansett denna fräga så intressant och så viktig att man rikti t har satt e in i konsekvenserna av det beslut, som det är meningen att i då fatta Slg Det förefaller mig dessutom ganska svärförståeligt att vär fiiiiansminister som jag nu ser framför mig, i dessa tider med enimycket härt ansträn statskassa velat vara med om ett sådant förslag som det vi nu i da disk t g Det finns ju inte nägon som helst utredning om vad kostnadern gk u er:- bli, utan det är endast gissningar och pästäenden. Kan man inteaskåffmif: a t pengar genom bensinskatten utan mäste ta dem via statsskatten tror å ralit finansministern så småningom, när det redan är för sent kommer ttl 1%: a Sig ängerköpt över att han deltagit i det beslut som eventuellt fatt å d anna et har redan nu på sina häll framkastats ätt om man inte k asf°l ag. till det mindre vägnätet och det skulle visa sig att städ bafn1kapengar andra inte skulle vilja vara med om att ge tillräckli a mäldnlisdfitill mg och inte någon svårighet att skapa en extra mindre väggskatt Ja iir l i drore dlqt tiska och det allmänna livet finnas många möjligheter och mannlliiåliï inš-lenpigä- lffanti for att de,-som nu gladja sig at att äntligen bli av med vägskatten, inte fgrsfsïatâllšåkâ-të ålgglgålmßl-lïllïfi-:ttffllfåfïl-ti Vfi-TJ: ialil tšo? Jag: man kan vara fullt koïtnaderna, sannolikt lika kraftiigte soiililyriiue m ngt satt fa deltaga 1 vag- inns det i riksdagen eller i denna kammare egentligen någon som känner Slg fullständigt övertygad om att det statliga vägväsendet kommer att bli