64 Nr 21. onsdagen den 3 juni 1942 f. m.
Ang. vägväsendets förstatligande. (Forts) militära uppgifter vid ett förstatligat vägväsende än om ledningen av vägarbetena är uppdelad på 170 olika distrikt. En enhetlig ledning av vägväsendet är ur militär synpunkt påkallad om försvarets intressen skola tillräckligt beaktas vid planläggningen av vägbyggnadsarbetena.
Aven efter ett förstatligande måste - av tillbörlig hänsyn till såväl de lokala intressena som behovet att erhålla råd och upplysningar av organ, vilka väl känna ortsförhållandena - anses önskvärt, att de lokala synpunkter-na, få, tillfälle att göra sig gällande. Enligt förslaget skola de lokala intressena företrädas av dels vägnämnder, vilka skola övertaga de nuvarande vägdistriktsorganens befogenheter med avseende å frågor om byggande av väg, förändring av enskild väg till allmän och indragning av väg, dels ock länsvägnämnder vid fördelningen av vägbyggnadsmedel. Vägnämnderna, vilkas områden skulle i stort sett sammanfalla med de nuvarande vägdistrikten, skulle bestå av 5 ledamöter, valda av ombud, som i sin tur skulle utses av de i området ingående kommunerna. För att länsvägnämndens sammansättning skall innefatta garanti för att länets vägintressen bliva allsidigt belysta har föreslagits, att ledamöterna i länsvägnämnden skola utgöras av ordförandena i länets vägnämnder. Utskottet har emellertid ifrågasatt om icke vägnämnden bör äga befogenhet att utse vilken ledamot som helst till representant i vägnämnden.
Genom den föreslagna representationen torde enligt utskottets mening bygdens behov av språkrör för de lokala Synpunkterna vid handläggning av vägfrågor anses bliva i tillräcklig grad tillgodosedda. Utskottet biträder därför departementschefens förslag i denna del.
Inom utskottet har jag framfört förslag om ett annat sätt för val av vägnämndsledamöter. Det föreslagna sättet verkar alltför omständligt. Om ledamöterna i stället kunde utses av landsting, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser behövde ej denna stora valapparat sättas i gång. Utskottet har yttrat följande om detta uppslag: »Det kan dock ifrågasättas, om icke sättet för val av vägnämndsledamöter är alltför omständligt. Inom utskottet har övervägts, huruvida icke ledamöternaborde utses av landsting, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser. Härigenom skulle vinnas, förutom en förenkling av valet, viss säkerhet för att nämndens sammansättning bleve mera allsidig. Ur principiella synpunkter kan det dock måhända resas betänkligheter mot att frånhända bygden rätten att, på sätt departementschefen föreslår, själv utse representanter för de lokala vägintressena." Man får förutsätta, att Kungl. Maj:t ånyo tar denna fråga under omprövning.
Såsom skäl mot ett förstatligande har anförts, att detta kunde befaras leda till att de små vägarna bleve eftersatta. Utskottet är i detta sammanhang angeläget att betona, att en sådan utveckling, om den skulle komma till stånd, skulle med hänsyn till bygdenätets stora betydelse för det ekonomiska livet i hela landet vara i hög grad olycklig. Utskottet förutsätter emellertid, att bygdenätet efter ett förstatligande underhålles och utbygges i minst samma utsträckning som hittills. Då riksdagen, om ett förstatligande genomföres, helt visst kommer att vaka över, att de allmänna vägarna underhållas på tillbörligt sätt, och då det är riksdagen, som har att bestämma, huru mycket medel som skall nedläggas på utbyggandet av olika slags vägar, finnes icke någon anledning att befara, att de små vägarna skola försummas efter ett förstatligande. V id riksdagens beviljande av anslag för vägväsendet lära möjligheter föreligga att så fördela de olika anslagsposterna, att bygdevägnätets behov bli behörigen tillgodosedda. Härmed har utskottet sålunda tillgodosett de önskemål, som i detta hänseende framställas i motion li: 296 av herrar Hallagård och Gustafsson i Lekåsa.
Det har vidare gjorts gällande, att ett förstatligande skulle medföra upp
