Onsdagen den 3 juni 1942 f. m. Nr 21. 65
Ang. vägväsendets förstatligande. (Forts.) komsten av en- stor, tämligen starkt avgränsad statlig vägarbetarkår. För närvarande anlita vägdistrikten i stor utsträckning tillfällig arbetskraft. Särskilt i norra Sverige är det vanligt, att arbetarna sysselsättas under sommaren med vägarbeten och under vintern inom skogsbruket. Denna växelverkan mellan vägväsendet och andra arbetsområden är helt visst av värde för arbetstillgången och folkförsörjningen. Utskottet förutsätter emellertid, i likhet med departementschefen, att vägbyggnadsarbetena efter ett förstatligande skola i samma utsträckning som för närvarande utföras på entreprenad. Om så blir fallet, torde någon anledning att antaga, att den statliga vägorganisationen skall draga till sig mera arbetskraft från andra verksamhetsområden, icke finnas. Utskottet har i detta sammanhang understrukit departementschefens uttalande, att vägbyggnads-arbetena böra så planeras, att de icke förläggas till tider, då jorgdbrukets behov av arbetskraft är särskilt stort, exempelvis tider för skördear ete.
För handläggning av fråga om byggande av väg är det av stor vikt, att även de lokalasynpunkterna bliva vederbörligen beaktade vid byggnadsfrågornas avgörande. Genom det inflytande, som enligt departementschefens förslag tillägges länsstyrelserna även i den statliga vägorg-anisationen, har ytterligare en viss garanti skapats för att icke den föreslagna centraliseringen behöver medföra någon fara för att de lokala Synpunkterna bli undanskjutna. Länsstyrelserna skola sålunda äga befogenhet att med vissa undantag föranstalta om upprättande av arbetsplan och kostnadsförslag samt uppgöra förslag till vägfrågors avgörande. Dessa förslag ha givits större tyngd genom föreskriften, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, om den vid prövning av sådant förslag finner- sig vara av annan mening än länsstyrelsen och de båda myndighetern-as åsikter icke kunna sammanjämkas, skall undenställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning. Länsstyrelserna komma härigenom att i stort sett bibehålla det faktiska inflytande på vägfrågor, som de för närvarande äga.
, De befogenheter med avseende på planläggningen, som nu tillkomma vägstämmor och vägstyrelser, skola efter förstatligandet i stort sett överflyttas på de föreslagna vägnämnderna. Vägnämnden skall således vara behörig att taga initiativtill vägföretag, överklaga meddelade beslut samt såsom regel erhåll-a tillfälle att yttra sig över förslag, som väckts av andra, ävensom över upprättade arbetsplaner. Utskottet förutsätter, att vägnämndens ledamöter, innan de avgiva infordrat yttrande i ett vägärende, skola söka såvitt möjligt inhämta kommunala myndigheters och ortsbornas åsikter i frågan, så att de lokala Synpunkterna bliva allsidigt belysta i nämndens yttrande.
Enligt förslaget skola de lokala vägintressena vid flerårsplanernas upprättande i huvudsak företrädas endast av länsvägnämnderna. Det synes utskottet vara lämpligt att tillfälle b-eredes även vägnämnderna att avgiva yttrande över upprättade förslag till flerårsplaner.
Vidare skall enligt förslaget ledningen av underhållsarbetena under vägdirektören handhavas av en kvalificerad ingenjör, vilken härvid skall biträdas dels i de flesta distrikt av ytterligare en ingenjör, vilken dock icke behöver vara högskoleutbild-ad, dels ock av ett växlande .antal övervägmästare Utskottet ifrågfißättßr, enligt min uppfattning med allt fog nödvändigheten av att under vägdirektören anställa ingenjörer i den omfattning som i pro ositionen förutsättes, samt delar den tvekan om behovet av övervägmäst-arbefålttnin arna, vilken kommit till uttryck i flera yttranden över sakkunnigbetänkangdet
- även om det kan antagas, att sådana befattningar behövas inom (19 största:
šlålsitriêflcierntjanserutskottet dock tillrådligt att någon övervägmästarbefattning
e 1 sa es, forran erfarenheten visat, att behov härav föreligger. Det kan
Forsta kammarens protokoll 191,2. Nr 21, 5
