72 Nr 21. Onsdagen den 3 juni 1942 rf. m.
Ang. vägväsendets förstatligande. (Forts.) hemställde i mycket bestämda ordalag om att en ny allsidig och förutsättningslös utredning- skulle företagas. Det förefaller, finnas ännu större fog för ett sådant krav nu, dels på grund av de yttranden, som inkommit, och dels därför att det helt saknas utarbetade förslag i flera viktiga avseenden.
Jag anser, att det egentligen är ganska anmärkningsvärt, om riksdagen skall nödgas att taga definitiv ståndpunkt i huvudfrågan på ett så ofullständigt förslag som det nu föreliggande. Häremot kan* naturligtvis invändas, att det inte har varit möjligt att hinna med att få fram fullständiga förslag för en ny organisation och en ny kostnadsberäkning. En sådan invändning kan jag förstå. Däremot anser jag, att det är svårare att förstå, varför ettförslag överhuvud taget behöver franiläggas, innan det kunnat göras någorlunda fullständigt. Ett bifall till propositionen nu kan ju ändå inte medföra någon utjämning av vägskatten för vare sig innevarande år eller nästa år, då beslutet inte är avsett att träda i kraft förrän året därpå. Inte heller kan något annat väghållningens intresse, såvitt reservanterna kunna se, komm-a att utsättas för någon fara genom ett uppskov för komplettering av utredningen och upprättande av de förslag, vartill de kunna föranleda.
Herr talman! J ag ber att få yrka avslag på Kungl. Maj:ts proposition och bifall till den vid utskottets utlåtande fogade reservationen.
c Herr Tjällgren: Herr talman! Under förevarande ärendes behandling inom utskottet har jag förgäves väntat, att det skulle framföras något verkligt bärande skäl från deras sida, som vilja avslå den kungl. propositionen. Så har emellertid, enligt min mening, icke skett. Samma har förhållandet varit under den hittills förda debatten här i kammaren. Alla skäl tala enligt min åsikt fortfarande för att propositionen och därmed också det föreliggande utskottsutlåtandet bör bifallas.
Den kungl. propositionen rörande förstatligände av den allmänna väghållningen på landet grundar sig, såsom för de flesta av kammarens ledamöter torde vara bekant och som tidigare här i dag framhållits, på ett av särskilda sakkunniga utarbetat förslag i ämnet. Såsom av direktiven för de sakkunnigas arbete framgår synes - vilket ju också här tidigare nämnts - den närmaste orsaken till igångsättandet av utredningen om vägväsendets förstatligande ha varit kommunalskatteberedningens skrivelse till -Kungl. Maj:t den 10 oktober 1938. I denna skrivelse framhålles bl.- a., att enligt beredningens mening mycket allvarliga erinringar ur skatteutjämningssynpunkt kunna riktas mot den nuvarande ordningen. Kommunalskatteberedningen framhåller vidare, att en tillfredsställande skatteutjämning icke vunnits trots att staten betalar huvudparten av kostnaderna för vägväsendet, utan vägskatten trycker skattebetalarna mycket ojämnt och i åtskilliga fall synnerligen hårt. -
Det kan måhända i detta sammanhang förtjäna ermras därom - jag ber om ursäkt, om jag här upprepar något av vad som redan tidigare sagts - att denna skrivelse från kommunalskatteberedningen var enhällig. Beredningen bestod vidare av personer från samtliga inom riksdagen förefintliga politiska partier med undantag av det kommunistiska. Det kan därfönicke gärna misstänkas, att förslaget framkommit från någon särskild meningsriktning. Icke heller torde det vara någon överdrift att påstå, att samtliga ledamöter i beredningen äro på skatteområdet synnerligen väl erfarna och insiktsfulla personer. Med hänsyn härtill har åtminstone jag drßglt den 511135 satsen,- att skrivelsen till Kungl. Maj:t grundar sig på verkliga fakta och saledes icke tillkommit utan verkliga sakskäl. -
Då jag till fullo delar de synpunkter, som av kommunalskatteberedningen anförts beträffande de otillfredsställande grunder, som for närvarande aro
