Onsdagen den 3 juni 1942 e. m. Nr 21. 89
Ang. vägväsendets förstatligande. (Forts.) skatteberedningen kunde ha gjort ännu kraftigare försök att rätta till de ojämnheter, som nu otvivelaktigt förefinnas, innan beredningen gick in för att slopa det nuvarande systemet för väghållningen.
Om det nuvarande systemet slopas, kommer man enligt min mening att gå miste om en mycket stor, samlad erfarenhet, som nu finnes både hos vägstämmor och vägstyrelser. Men jag tror det vore skäl att så mycket som möjligt taga vara på denna erfarenhet. Dessa personer, som hittills ha fungerat i stämmor och styrelser, komma enligt det nu föreliggande förslaget att mer eller mindre fullständigt avkopplas från beslutanderätten i vägfrågor. De komma naturligtvis då att förlora intresset för denna sak och därmed möjligheten att nyttiggöra den erfarenhet, som de förut förvärvat.
Jag kan inte frångå uppfattningen att den erfarenhet, som förvärvats inom det kommunala arbetet, är av en synnerligen stor betydelse för hela vårt nuvarande samhällsliv. Just denna erfarenhet gör sig ju också här i riksdagen gällande på ett för visso synnerligen fördelaktigt sätt. Det vore därför oklokt att på ena eller andra sättet försvaga grundvalarna för denna erfarenhet, som man nu på många områden har att räkna med. Tidigare vid »denna riksd-ag ha vi ju tagit åtminstone ett första steg för att förstatliga vattenkraften, och nu föreslår särskilda utskottet vägväsendets förstatligande. Om vi marschera på i den takten, återstår snart inte så många -arbetsområden för den kommunala självstyrelsen eller det enskilda initiativet. Den kommunala självstyrelsen är dock en av de gruiidpelare, på vilka vårt svenska samhällsskick är uppbyggt, och vi skola vara försiktiga, när vi börja nagga den i kanten. Och det enskilda initiativet är ju dock -det som har fört fram vårt land i stor utsträckning till den höga ståndpunkt, både socialt och ekonomiskt, vilken vi för närvarande intaga. Jag tror alltså att det är synnerligen olyckligt, om man mer och mer börjar inkräkta på dessa båda funktioner.
En av det gamla romarväldets mera framstående representanter, Cato major, avslutade varje sitt anförande i den romerska senaten, vilken fråga det än gällde, med satsen: "Praeterea censeo Carthaginem esse delendam.» - »För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras." När han sålunda gjorde denna synpunkt till sin, ville han ge uttryck åt att den enligt hans mening var av utomordentligt stor betydelse för roma-rriket, ja kanske det väsentligaste. Det förefaller mig som om man i fråga om självstyrelsen skulle kunna ha anledning att rikta en liknande maning till denna senat. Det är måhända nödvändigt att då och då höja ett varningens ord och säga: För övrigt anser jag att vi måste slå vakt om vårt demokratiska styrelsesätt. Vi måste vara på vår vakt mot statsstyre och diktatur, som tendera att så småningom insmyga sig även här i landet. Jag -tror inte att den varningen är omotiverad.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till den av herr J. B. Johansson m. fl. avgivna reservationen.
Herr Linnér: Herr talman! Jag skall inte alls göra något försök att följa kommunalskatteberedningens ordförande på hans irrvägar mellan olika alternativ av skatteutjämning. Däremot skulle det vara mig ganska kärt, om jag kunde förmå åtminstone någon av kammarens ledamöter att inte se denna fråga lika enkelt som herr Bärg gjorde, när han ställde problemet så, att det härrör Slg om en möjlighet att få minskad kommunalskatt och att man aldrig hört talas om någon, som skulle säga nej till en dylik förmån. Jag hoppas att åtminstone de flesta se denna sak litet annorlunda. Under denna fråga döljer sig verkligen någonting helt annat och mera än endast en skatteutjämning.
Jag skulle till att börja med vilja ställa den frågan, vilka fördelar man enligt Propositionen själv tror sig kunna vinna genom att förstatliga vägväsendet.
