Onsdagen den 3 juni 1942 e. ni. Nr 21. 107
Arty. eägväseizdels försiatligaizde. (Forts) de av väginaskinerna, och jag tror till och med att några lia vågat liåstå, att det hela också skulle bli billigare.
Jag för min del, herr talman, tror att det enda skälet för ett. förstatligande, när det kommer till praktiken, just är skatteutjäniiiingeii. Och därvidlag måste man utan tvivel säga, att man kan ha anledning att fiindera ett slag. Men när det gäller de andra sidorna av saken kommer man in på problemet,
- var den gräns går, där en arbetsorganisation är som niest rationell. Och då .vet man, att man kommer upp till en alltför stor organisation och maii överskrider den gräns, där svårigheterna bli större att få det licla rationellt skött. ,Det beror på rent tekniska orsaker, men även på psykologiska. Hittills har .det varit så att med den storlek, som vägdistrikten ha, har en maskinpark
kunnat fullkomligt utnyttjas. Det enda undantaget skulle möjligen kunna
ivara de stora och dyrbara och sällan brukade aggregat, som användas vid .helpermanentning av vägar, och dessa bruka lånas mellan distrikten, men alla .övriga maskiner äro av den art och beskaffenhet, och det kommer sannolikt
att så förbli, att vägdistriläten äro tillräckligt stora enheter för att fullständigt kunna utnyttja dem.
Vad jag närmast är rädd för är att arbetsorganisationen kommer att bli lika dålig som man har andra exempel på inför ögonen nästan varje dag på landsbygden. Dessa exempel äro så påtagliga, att jag tycker att man skulle hesitera för att skaffa fler. Felaktigt sammansatta arbetslag, för dålig arbetseffekt och en bristande övervakning tror jag kommer att bli följden. Och när man framför sådana skäl som att ett förstat-ligande skulle vara nödvändigt för
.den militära beredskapen, tycker jag också att man bevisar alltför mycket. fly först och främst lär väl inte, även om Kungl. Maj:t, såsom herr Björns son önskade, raskar på med att effektuera beställningen av oinorgaiiisationen,
.denna omorganisation bli färdig, hinna verka och avsätta resultat inom det
närmaste decenniet. Och sedan har man kanske någon tid på sig, så att man
åtminstone kan göra huvudvägarna i ordning till nästa krig. Jag tror därför
inte att man kan anföra detta som ett argument. Mig förvånar en liten smula den förvåning, som herr Bärg iittalade, när han
f inte begrep dem på landsbygden, som inte tack-ade ja till denna gåva från
höjden. Samtidigt begrep han inte heller, varför inte stadsboriia protesterat. Just den omständigheten att det är som det är utgör, menar jag. ett bexfis för att det måste finnas skäl - annars hade de nog gjort. just det. som herr Bärg förvånade sig över att de inte gjort. Jag tror att den stora mängden människor i de trakter, där vägväsendet är dåligt utvecklat, men där hoppet ännu finns kvar om att det skall bli bättre, betraktar teknikerna, vägingenjörerna, som de någon gång ha sett och rätt ofta hört talas om, på det sättet, att inte ens ett erbjudande om en gåva att bli av med vägskatten kan locka. Om de talade latin skulle de nog säga någonting som så: »Quidqiiid id est timeo danaos et dena ferentes" - de vilja inte ha några gåvor som de tro komma att medföra att de bli helt och hållet bortglömda i framtiden. Och de som bo i städerna, eller rättare sagt de av städernas befolkning, som främst hade anledning att protes tera, ha nog den lilla bakt-anken, att genom den nya organisationen komma de
Stora stråkvägarna att bli bättre tillgodosedda. Huvuddelen av deras auto-mobilskattemedel och även de direkta skatter, som de kunna få. betala, kommer att användas på de vägar, som de mest åka på, och därför äro de villiga
.att taga på sig en något högre beskattning. Och därför protestera de inte hel.ler. .Just den omständigheten att de inte protestera är måhända ett motiv för
ätt det ligger någonting i att många på landsbygden inte vilja taga emot en
gåva. som denna. - - - - - VMI beträffar detsom utgör -det väsentligaste inslaget i dagens .frågeställ-
