110 Nr 21. Onsdagen den 3 juni 1942 e. m.
Äng). fpägväsieøzidells försfàicligavzdej (Fortsj
enasom bland annat dylika synpunkter, -så skall avgörandet i frågan träffas: av Kungl. Maj zt. Ucli-att utan vidare presumera, att Kungl. Maj zt skulle
sakna sinne för deviktiga ting, som de sociala och näringspolitislra synpunk terna i vägproblemen utgöra, tycker jag är att resonera under en förutsättf
ning, som knappast kan anses vara hållbar. - Herr Linnér citerade några ord av mig på det sättet som om jag hade sagt,
att det var en lek med ord om man ville försöka göra gällande, att de nu-i
varande vägstyrel-serna inte använde sitt inflytande och inte med största intresse arbetade för sin uppgift att främja vägväsendets utveckling. Jag sade nu inte precis detta. Jag är beredd att återupprepa mitt erkännande av
vägstyrelsernas utomordentliga intresse och framgångsrika arbete på väghåll ningens olika områden, men jag uttryckte mig på det sättet, att om man gör gällande att det för närvarande skulle finnas en verklig kommunal självstyrelse just på detta område, så är detta en lek med ord. Och trots den argumentering, som herr Linnér vidare utvecklade och som min värderade vän och bänkkamrat sedan också gjorde sig skyldig till i fråga om den kommunala självstyrelsens utomordentliga betydelse på detta speciella område, vågar jag, herr talman, vidhålla min, uppfattning, att talet om den kommunala självstyrelsen på vägväsendets område mest är en lek med ord, mera är sken än sak.
Jag ber att få försäkra min värderade vän herr Engberg, att jag i lika stor utsträckning som han sätter värde på den kommunala självstyrelsen och anser den vara en hörnsten i vår demokratiska författning. Jag tror att jag i det fallet till och med skulle kunna ha råd att hålla mig med ett något bättre samvete än min värderade vän och bänkkamrat, men hans ti-digare försyndelser på detta område skall jag inte taga upp kammarens tid med att redogöra för. Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet har såvitt jag förstår redan klart erinrat om att även herr Engberg har haft sina perioder, när belšymren om den kommunala sjävstyrelsens bestånd voro honom mer främman e an nu.
Jag skulle emellertid, herr talman, vilja upprepa vad jag sade i mitt anförande i förmiddags, att en kommunal självstyrelse, som egentligen inte är en självstyrelse mer än till själva namnet, inte på det sätt, som herr Linnér och herr Engberg gjort gällande, kan verka uppfostrande för medborgarandan eller utgöra någon hörnsten i en demokratisk samhällsordning. Jag har den uppfattningen att det inte finns någonting som så deprimerar ansvaret och intresset hos medborgarna ute i bygderna som att veta att det votum, som de avlägga, ingenting betyder, och att de utgifter, som man beslutar, endast till mycket ringa del bäras av dem som fatta beslutet. Skall en kommunal självstyrelse vara något värd bör den också vara en självstyrelse i anda och sanning, icke en självstyrelse som mera är en formalitet än en realitet. Enligt mitt sätt att se är ett sådant slag av kommunal självstyrelse ungefär raka motsatsen till en uppfostran till god medborgaranda och ungefär raka motsatsen till bevarande av en av hörnstenarna i vår demokratiska författning. o
Jag skall, herr talman, inte taga upp till bemötande en del andra av de paståcnden, *som gjorts under denna debatt, även om jag i viss mån kunde ha anledning att göra det. Jag har alltjämt den uppfattningen, att det givetvis också kan anföras skäl emot ett förstatligande av vägväsendet, både av det ena och det andra slaget. Men när man väger däremot allt vad ett förstatligande skulle ge,-bådc på kommunalbeskattningens område och i fråga om lnöjllgheternß av en rationalisering och ett bättre utnyttjande av vägorganisatioiien, så torde dock dessa skäl vara så starka, att jag har anledning att vidhålla mitt yrkande cm bifall till utsdrottets förslag.
