Onsdagen d-en 10 juni 1942 f. m. Nr 22. 9
Ang. bildande av en kyrklig swmfällighet för Stockholm. (Forts) och jag tror inte, att det blir så farliga konsekvenser därav, som herr Engberg förutsagt.
Herr Engberg erhöll nu ordet för kort geninäle och anförde: Jag vill fästa uppmärksamheten på att siffermåssigt kommer delegeradeförsamlingcn enligt det hasslerska förslaget inte alls upp till stadsfullmäktiges storlek, utan det rör sig mellan 80 och 90 personer. Enligt min tanke år det mycket viktigare, att man får en socialt riktig representation ån att man stirrar sig blind på att det kan vara något par tiotal mer eller mindre personer. Stockholms stadsfullmäktige består ju av 100 ledamöter. Jag kan inte förstå, varför man här skulle hesitera för en siffra, som ligger under 90, i all synnerhet som ju dessa delegerade inte skulle sammantråda så ofta. Men det enligt min tanke värdefulla i det hasslerska förslaget i motsats till propositionen ligger just i att de största församlingarna, som egentligen borde ha delats, inte få en underrepresentation i jämförelse med de små cityförsainlingarna i stadens centrum.
Herr statsrådet Bagge: Man kan ju ha olika syn på många saker, men nog förefaller det, som om 90 och 100 komma varandra bra nära.
Vidare vill jag såga, att det år en sak, som herr Engberg kanske inte uppmärksammat, och det är att enligt propositionen får denna delegeradeförsamling i viss mån andra uppgifter än i det ursprungliga hasslerska förslaget, och det ar mer, som stannar på de enskilda församlingarna. Dessa få i större utsträckning sjålva sköta angelägenheter, som enligt det hasslerska förslaget skulle ha tillkommit denna delegeradeförsamling. Det är också en anledning till ändringen.
Slutligen kan jag säga, att hela förslaget är tillkommet för att man skall försöka ordna det så, att åtminstone inte ekonomiska anledningar skola ligga i vågen för en reglering av församlingsindelningen och en delning av de stora församlingarna.
Herr Sandegård: Herr talman! När herr Engberg inte ställde något yrkande, skall jag inte upptaga tiden med att närmare redogöra för vad detta förslag innebår. Jag måste emellertid med anledning av herr Engbergs yttrande uttala en liten förvåning över att gensägelserna mot propositionen och utskottsförslaget voro av det slaget. Jag måste för min personliga del säga, att jag inte alls hyser de farhågor, som framgingo av herr Engbergs anförande. Jag hade för min del väntat helt andra invändningar i denna fråga, men då sådana inte hörts av och då herr Engberg avstått från att göra något yrkande och herr statsrådet för sin del på denna punkt, såvitt jag förstått, mycket klart och uttommande motiverat propositionen, inskränker jag mig till att yrka bifall till utskottets hemstållan.
- Sedan överlåggningen ansetts härmed slutad, bifölls vad utskottet i det nu föredragna utlatandet hemställt.
Vid förnyad föredragning av statsutskottets utlåtande nr 153, i anledning av Kungl. Maj:tsn proposition angående vissa anslag-för budgetåret 1942/43 till laroanstalterna for blinda och dóvstumzrna m. m., bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt.
