14 Nr 22. Onsdagen den 10 juni 1942 f. m,
Förslag till rättcgångsbalk. (-Forts.)
Jag, som största delen av mitt liv har levat bland lagar och paragrafer och som har fått se människors trångmål och bekymmer, svagheter och fel och även har fått se, vilka svårigheter de ha att ta sig fram bland dessa lagai och paragrafer, jag måste såga, att det är med en djup känsla av såväl respekt som oro, som jag tar till orda inför detta väldiga lagförslag. Det år inte bara därför, att det år ett sekularverk, som det hår år fråga om, där många jurister ha nedlagt en oenhörd möda för att komma till råtta med problemet, utan det år också därför, att detta lagverk år så omfattan-de, att det ingriper på så ofantligt många stållen i det dagliga livets förhållanden. ,
Det år klart att inför ett sådant lagverk år det lätt att berömma, men det år svårare att yttra sig kritiskt om detsamma. Det kan efter min uppfattning anses såsom nåstan orimligt att begåra av en enskild riksdagsman, att han på några månader skall kunna bilda sig en klar och bestämd mening om 59 kapitel och 765 paragrafer. i
lnnan man emellertid övergår från det gamla till det nya, tycker jag, att det finns några ord att såga. För var och en står det ju fritt att ta del - för att nåmna någonting av det senaste - av såvål processkommissionen-s som processlagberedningens betånkande och jåmvål den kungl. propositionen. Man finner då på många sidor mångfaldfiga uttalanden om hur bristfällig den nuvarande råttegångsordningen år, och av det särskilda utskottets uttalande framgår verbotim, att behovet av en ny processlag år trängande. Detta år en låt, som har ljudit i bortåt 30 å-r, och det svenska folket år nu preparerat och tror på den, men, det må ursåktas mig åven i detta ögonblick, att jag i stort sett har samma uppfattning, som jag hade år 1931, nämligen att reformen mera år ett verk av juristerna ån ett uttryck för ett folkligt krav.
Hur som helst anser jag - och det år dit jag vill komma - att det år på sin plats att göra honnör för denna gamla rättegångsbalk, som dock - låt vara att den naturligtvi-s med tiden har fått sina pålappningar och sina ändringar - har hållit i tvåhundra år. I dess hågn har det svenska folket tillvunnit sig aktning och respekt över hela den civiliserade världen.
Naturligtvis år propositionen mycket stor, och det finns många bilagor till densamma, men jag har knappast kunnat finna något enda litet fattigt erkåiinande av denna sak. Det skulle möjligen vara i departementschefens yttrande på sid-an 443 i propositionen, och det finns också ett par små ord om betydande förtjånster uttalade i utskottets utlåtande. Men jag vill nu ha sagt, att jag för min del omöjligen kan instämma i det allmänna kla.nder, som riktas mot den nu gällande rättegångsordningen. Visst har den sina brister, det vet man nog, och det har man fått erfara, men dess förtjånster och dess hållfasthet åro ånnu i denna dag obestridliga för var och en, som vill se opartiskt på saken. Det år visst inte så s.åke-rt, att vad som i- dag går igenom med pukor och trumpeter också kommer att bli lika långlivat som den nuvarande rättegångsbalken.
Jag har, herr talman, till detta utskottsutlåtande avgivit en reservation, och det år ju under sådana omständigheter skick och bruk, att man tar till orda. Hade inte så varit, skulle jag för min del helst ha velat siftta stilla, ty jag -har i min reservation sagt allt vad jag vill ha sag-t om detta utlåtande på vissa punkter. - Därmed har jag naturligtvis inte givit avkall på, att det kan finnas vissa stållen, där det kan förekomma meningsskil-jaktigiheter och brytningar, och till dem kunna vi ju återkomma sedermera vid de följande reservationerna. - Men det finns för övrigt i den hår nya råttegångsbalken åtskilliga stållen, där det kan vara en lamplighetsfråga, vilken linje man följer, den som Kungl. Maj:t och utskottet ha. valt eller någon annan, men når nu prövningsmånnen ha valt en viss linje, anser jag för sammanhangets skull, att det är bäst att följa den linjen.
