Onsdagen den 10 juni 1942 f. m. Nr 22. 15
- Förslag till rättegáøzgsbalk. (ldloi-ts.)
Jag har, herr talman, och det är känt från kammarens tidigare protokoll, varit en motståndare till de principer, på vilka den nu förelagda rättegångsbalken grundat sig. Jag har varit en motståndare till dessa, men jag har låtit betänkligheterna fara och det på de skäl, som jag har angivit i min reservation. J ag har låtit dem fara dels därför, att jag menar, att någon gång får det ju ändå bli ett slut med detta arbete på rättegångsbalken, även om man bara får en bit, dels också därför, att det efter mitt förstånd inte går att få ett bättre förslag än -dïet som här föreligger, om man vill välja den linje, som är föreslagen. Slutligen har jag också känt mig stämd för den nya rättegångsbalken därför, at-t denna enligt förslaget ger domaren en solidare och bekvämare ställning, då han går till den mycket viktiga huvudförhandlingen. Han har större kunskap om de mål, som han skall döma i än för närvarande, och det är naturligtvis en utomordentligt viktig sak.
Det är emellertid-, när jag står inför denna mängd av paragrafer, om vilka jag inte precis kan säga, att allt är just .som jag själv skulle ha tänkt mig det och kan-ske inte heller som andra skulle ha tänkt sig det, särskilt ett skäl, som har gjort mig omstämd.
När man ser ut över vad som har hänt med 1734 års rättegångsbalk under dessa två århundraden, har man den stora tillfredsställelsen att kunna säga, att när denna nya rättegångsbalk en gång kommer att drabba samman med verkligheten, när dess innehållsrika paragrafer komma att bryta sig emot verkligheten-s vanor och linjer, så blir det den nya rättegångsbalken som får dra det kortaste strået. Rättelser komma snart nog att bliva gjorda, vare sig den eller den beredningen eller det eller det statsrådet har den eller den meningen.
Att exempelvis söka förneka skriftlighetens betydelse eller att vilja reducera densamma, det anser jag vara fullkomligt fåfängt i en tid, då allting flyter, då allting ytterst är ovisst, och då människorna för sin egen säkerhets skull med nödvändighet behöva ha några fasta hållpunkter. - Men det är självfallet, att jag, när jag röstar för den nya rättegångsbalken, sätter en mycket stor tillit till landets domare. Åtskilliga av de paragrafer, som skola antagas, komma otvivelaktigt att förefalla dem verklighetsfrämmande, men jag hoppas och tror, att deras bokstavsträldom ej skall vara så stor, att inte de förstå vad det verkliga livet kräver av en klok och förståndig domare.
En brist i det nuvarande förslaget är, att det förbigår clomstolsoøgqanisationen. Det må vara, som jag sagt i min reservation, att det var en klok taktisk åtgärd att klippa bort organisationen, men sedan jag har fått se lagtexten, undrar jag i alla fall, om man inte kommer att få i fortsättningen rätt stort besvär. ty det nya och det stora, som föreslås i den nya rättegångsbalken, det är dock av den beskaffenheten, att det inte riktigt väl går ihop med den nuvarande organisationen. Jag ser ett bevis på, att min tankeinställning riktig, däri, att till och med statsrådet själv måst göra vissa rubbningar i den nuvarande organisationen. Jag tänker då i första rummet på, att statsrådet har klippt bort en del av den gamla nämndinstitutionen, en urgammal institution med sina tolv ledamöter - hädanefter skall det bliva nio-som sitta i nämnden, och av dessa skola sju kunna överrösta domaren. Den förändringen är naturligtvis i och för sig till det yttre ej så stor men enligt min uppfattning mycket betydelsefull, ty den kommer utan tvekan att följas av en fortsättning.
En annan punkt, där statsrådet också gjort en ändring och som är en stor nyhet, det är detta, att statsrådet har infört nämnd i rådstuvurätten. Jag har för min d-el röstat för ett sådant förslag. men också med en mycket betydelsefull ändring. Och jag är övertygad om, att det även på detta oniråde kommer att bli en fortsättning.
Nu tycker jag emellertid för min del, att då herr statsrådet varit inne på att
