Onsdagen den 10 juni 1942 f. m. Nr 22. 29
Förslag till rättegångsbalk. (Forts) rande justitieministern har visat den styrka han givit prov på; det löfte, som låg i den kritik, han framförde mot sin föregångare för hundra år sedan, har han på ett lysande sätt uppfyllt genom att, trots de stora svårigheter som måste möta att i en tid sådan som denna få fram ett lagförslag av denna beskaffenhet, dock ha fört det i hamn.
Det återstår ett litet önskemål att framföra till honom. Utskottet har givit uttryck åt detta i sitt utlåtande och det kräver för sitt genomförande en fortsatt användning av den styrka, som justitieministern hittills har visat. På sid. 131 i sitt utlåtande uttalar utskottet angelägenheten av att det fortsatta arbetet på rättegångsreformen måtte fullföljas så skyndsamt som omständigheterna medgiva. Det finns icke något behov, herr talman, av att denna lag blir vilande i många år, innan den får träda ut i livet. Processlagberedningen är sysselsatt med vissa följdförfattningar, som måste utarbetas och framläggas för riksdagen. Detta behöver inte ta så många år. Jag ber därför att få ge uttryck åt -det särskilda utskottets förhoppning, att justitieministern ville hålla sin starka hand över det fortsatta arbetet, så att det måtte bedrivas så skyndsamt som möjligt.
Jag vill också uttala en lyckönskan till processlagberedningens ordförande, herr Gärde, som i tio år burit dagens tunga och hetta. Redan såsom justitieminister 1931 lade han en fast grund för den blivande rättegångsreformen genom att då underställa riksdagen grundlinjerna för densamma. Han har sedan dess troget och energiskt fullföljt arbetet på den grundval, som då lades. Han gick väl rustad till sitt värv därigenom att han såsom vattendomare hade haft tillfälle att själv i praktiken pröva en modern rättegångsform. På grund därav var han särskilt i stånd att ur praktiska synpunkter bedöma möjligheterna för ett dylikt förfarandes utsträckande till de allmänna domstolarna. Att han i detta arbete har haft den stora förmånen av alldeles exceptionellt skickliga medhjälpare, minskar icke i någon mån hans förtjänst.
Det är också en anledning till glädje, herr talman, att få omtala och stryka under den enighet, med vilken särskilda utskottet har gått fram för den föreliggande reformen. Utskottets intresse för uppgiften har varit utomordentligt. Man har dag efter dag kunnat se, hur utskottets ordinarie ledamöter från båda kamrarna under månader troget kommit till sina poster; även suppleanterna ha visat ett mycket stort intresse. I sista upploppet, då de definitiva besluten skulle fattas, deltogo alla ordinarie ledamöter utom herr Karl Johan Olsson, som på grund av sjukdom blev förhindrad. Jag har velat nämna hans namn här på grund av den mycket värdefulla del han hade tagit i utskottets föregående arbete. Han hade varit med om de allra flesta av de preliminära besluten, och det var beklagligt, att han icke fick tillfälle att sätta sitt namn under utskottets utlåtande.
Särskilt betydelsefull är ju utskottets enhällighet, när det gäller den utomordentligt viktiga frågan om lekmäns deltagande i rättsskipningen och nu speciellt om deras deltagande i rådhusrätten.
Den svenska .nämnden i häradsrätt har med rätta alltid varit mycket högt uppskattad, och det har länge betraktats såsom en brist, att icke stadsdomstolarna ha fått komma i åtnjutande av förmånen av samarbete med representanter för befolkningen. Man må emellertid icke förvåna sig över att stadsdomarna själva ha hållit på det bestående, vars förtjänster de ju själva bäst ha kunnat uppskatta.
Det är självklart, att ett juristkollegium har ett alldeles speciellt värde, när det gäller att tolka lag. Men 1 brottmålen är det inte bara fråga om lagtolkning. Den moderna straffrätten utvecklar sig alltmer i den riktningen, att skyddsåtgärder träda i stället för straff. Olika behandlingsformer äro möj
