34 Nr 22, onsdagen den .m juni-ram p. m Förslag till rättegångsbalk. (Forts.)
(i Kungl. Iliai-ts föfslayr) (i iaskottets förslag.)
kraft. Är den misstänkte å fri fot, må domen vinner la a kraft - rätten förordna, att han skall häktas. tänkte å fri fog mä rältg (låg-om:
Avsåg åtalet brott, varå frihetsstraff att han skall häktas. , kan följa, må rätten, ehuru den misstänkte ej dömes för brottet, förordna, att den som är häktad skall i häkte avbida, att domen vinner laga kraft, om med hänsyn till åtalets fnllföljande synnerliga skäl föreligga, att han förblir häktad, till dess frågan därom prövats av högre rätt. -
Enligt en vid paragrafen avgiven reservation hade herr Linnér med instämmande av herrar Gärde, Eskhult, Bernhard Nilsson, Lindqvist, Persson i Falla, Hedlund i Östersund, Ryberg, Mosesson och Werner dels ansett, att utskottem motivering bort lyda så, som i reservationen angivits, dels ock yrkat, att åt paragrafen skulle givas följande lydelse:
Dömes den - - - (lika med utskottets förslag) - - skall häktas.
Avsåg åtalet brott, varå straffarbete kan följa, må rätten, ehuru den misstänkte ej dömes för brottet, förordna, att den som är häktad skall ihäkte avbida, att domen vinner laga kraft, om med hänsyn till åtalets fullföljande synnerliga skäl föreligga, att han förblir häktad, till dess frågan därom prövats av högre rätt. -
Herr Linnér: Vid denna paragraf har jagjämte ett flertal andra ledamöter av utskottet avgivit en reservation. Innebörden i denna reservation är att vi hemställa om bifall till propositionen med en viss lindring.
l propositionen har föreslagits möjlighet för en domstol att, om domstolen finner ett åtal icke kunna bifallas på grund av bristande bevisning, förordna att den, som är häktad, skall i häkte avbida att domen vinner laga kraft, om synnerliga skäl föreligga, att han förblir häktad. Vad man här syftar på, är sådana fall, där man anser att det ligger i rättssäkerhetens intresse, att den tilltalade icke skall kunna försätta sig utom rättvisans räckvidd. Man tänker här särskilt på sådana fall, där den häktade kan avvika, kanske till utlandet, så att det blir omöjligt för åklagaren att fullfölja sin talan, liksom också på sådana fall, då det finns möjlighet att bevisningen kan kompletteras av åklagaren och rätten har anledning att antaga, att, om den tilltalade försättes på fri fot, han omedelbart kommer att undanröja den bevisning, efter vilken åklagaren är på spår.
För att bereda möjlighet för fullföljd av åklagarens talan ha reservanterna liksom Kungl. Maj:t ansett, att det bör finnas tillfälle för rätten att förordna om den tilltalades kvarhållande i häkte. Man kan inte, såsom nian har gjort ifrån utskottsmajoritetens sida, lita till att en ny häktning skall förebygga avvikande eller undanröjande av bevisning. Denna nya häktning, sedan den tilltalade av en lägre instans har förklarats icke kunna fällas, kan endast beslutas av högre rätt. Det förutsättes således, att åklagaren inför denna högre rätt skall förebringa bevisning, och detta kommer ju med nödvändighet att taga en sådan tid, att i de fall, man här syftar på, en sådan åtgärd med ganska stor visshet blir illusorisk. -
På grund härav ber jag, herr talman, att få yrka bifall till den vid 24 kap. 21 § fogade reservationen.
