Onsdagen den 10 juni 1942 e. m. Nr 22. 87
Förslag till rättegångsbalk. (Forts.)-
Herr Gärds: Herr talman! Jag skall inte uppehålla kammaren länge, men så enkelt som herr Sáljeström framställde det, ligger saken faktiskt inte till. Det är inte så, att domaren saknar en bestämd uppfattning om hur han skall döma i målet och att han därför så att säga såsom en räddningsplanka anlitar denna utväg. Det är inte heller så, att han överhuvud taget vill ge den tilltalade något slags straff bara därför att denne är misstänkt men inte kunnat fällas. Det är helt andra och viktigare samhällsintressen som detta stadgande avser att tillgodose.
Herr Linder: Herr talman! Det förefaller mig som om vi, när det gäller detta stadgande, liksom glömma bort, att vi äro i färd med att besluta en ny rättegångsbalk. Genom denna nya rättegångsbalk ges ju åt polisen en mycket större möjlighet än tidigare att hålla en människa fängslad och att fullkomligt genomtränga allt vad han har gjort. - Den fria bevisprövningen ökar dessutom domstolen-s möjligheter att på ett helt annat sätt än tidigare genomskåda en tilltalad och få fullständig klarhet om allt vad han har gjort i saken. Tror verkligen kammaren, att man kan tänka sig så många fall, där både undanröjande av spåren efter brottet och flyktförsök etc. skulle kunna riskeras i fråga om en människa, som har suttit häktad och varit genomspejad från hjässan till fotabjället många gånger om, och sedan allt vad hon gjort och allt vad hon äger, har kommit under polisens ögon, utan att domstolen ändå har kunnat komma till annat resultat än att vederbörande måste friges? Det är helt enkelt orimligt att måla upp sådana risker.
Nu vill jag inte själv tillmäta detta alltför stor betydelse. Saken kan ju ligga till på ett annat sätt. Men när jag i utskottet hörde detta tal om flyktfaran, sade jag: »N å, men för allt i världen, låt honom resa, så slippa vi ju fö och klä honom under tiden, och han kommer aldrig mer tillbakal» - Men det är, som om herr Gärde inte kunde släppa stackaren, utan den sista blodsdroppen skall kramas ur honom, innan han får lov att gå sin väg. Det kan jag inte vara med om, utan jag måste rösta för bifall till utskottets förslag.
Herr Gärde: Kunde man se straffrättsskipningen så enkelt som herr Lindenhär gör, då han vill låta brottslingarna löpa för att vi skola slippa ifrån att sörja. för deras uppehälle, vore det ju inte svårt att uppnå tillfredsställande resultat på detta område. Men jag trodde inte saken låg fullt så enkelt till, utan att det också fanns ett samhällsintresse av att de, som begått brott, bli lagförda och befordrade till straff. Men anlägger man herr Linders synpunkt, medger jaggärna att man kan släppa efter på kraven.
Herr Linder: Herr talman! Jag skulle vilja råda herr Gärde att försöka se saken enkelt. Herr Gärds ser tydligen inte skogen för bara träd. För herr Gärde är det endast fråga om att .befordra till straff, och därmed är herr Gärdes samvete tillfredsställt. Sådana synpunkter kan inte jag vara med om.
.- Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr talmannen i enlighet med de yrkanden, som därunder framkommit, propositioner, först på godkännande av den nu föredragna paragrafen samt vidare därpå att paragra fen skulle godkännas med den lydelse, som påyrkats i den av herr Linnér där- -
om anförda reservationen; och förklarade herr talmannen, efter att hava upprepat propositionen på godkännande av utskottets förslag till paragrafens lydelse, sig-finna denna proposition vara med övervägande ja besvarad-
»Herr Linnér begärde votering, i anledning varav uppsatta-s saint efter given varsel upplastes och godkändes en sa lydande omröstningsproposition:
